Många bilder

På förmiddagen plockar vi lite hjortron. Inte mycket, för allt är inte moget ännu. Men lite är mer än inget!

Fönstren hängs tillbaka på sina platser. Tyvärr, för de är inte riktigt klara, men vi måste åka hem en sväng.

Innan dess vill jag bada, så det gör jag. Kilar ner nedanför huset, bara. På bilden nere till vänster så är det högra taket vårt. Huset som syns lite mer är grannens. På bilden nere till höger ser man hur det växer igen med mer och mer vass här hos oss. Det är synd.

Vill man så hinner man. Sylt, bröd och våfflor fixas i ett nafs innan det är dags att sätta sej i bilen igen...

... för ikväll är det allsång på Murberget igen. En höna vill vara med också, tillsammans med programledaren Lars T samt gästartisterna Staffan Hellstrand och David Urwitz. Den senare har jag inte hört talas om tidigare, men han var bra och sjöng angelägna texter om angelägna ämnen.

Efter Murberget blir det Smitingens havsbad en bit utanför Härnösand. Helt magiskt vacker kväll!

 Fikat bullas upp...

 ... och sen blir det bad för grabbarna och mej. Det är Emil, Johan och en kompis som är med (samt deras föräldrar, men vuxna badar inte så ofta och så mycket som barn, så därför är de inte med på bilden).

 Det är långgrunt, så vi får gå ut en bra bit för att kunna doppa oss.

 Johan.

 Och Emil.

Och alla kill-fötterna på en och samma gång *S*

Kommentarer

  1. Det där Smitingens havsbad ser fantastiskt ut. Sen tycker jag att du ska köra med lite barnarbete igen ;) sätt en sekatör i händerna på vattendjuren Emil och Johan och så får de dyka och klippa säv eller vass eller vad det nu är. Tror att de skulle uppskatta det uppdraget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm.... ska höra med dem, vad de säger om det lilla förslaget. Nu är ju grejen att vi vanligtvis inte alls badar just här, där det växer vass så händelsevis tycker de inte att det är så viktigt, kanske. Men det beror kanske på hur man lägger fram det också.. *ler*

      Och ja, Smitingen är verkligen fint. Hade aldrig hamnat där om jag inte varit hundlös. Och kanske kommer jag aldrig mer dit heller... vi får väl nästan hoppas på det... för det skulle isåfall innebära att jag inte längre är hundlös och det vore väl något att önska sej, eller hur?

      Radera
    2. Ja, då hoppas jag att du aldrig någonsin kommer till Smitningen igen!

      Radera

Skicka en kommentar