Idag har jag inte fotat något alls av intresse för den här bloggen utan får leta bland gamla bilder för att hitta denna på Helmer. Ni minns säkert lille Helmer, som har hälsat på hos oss ibland. Ida var alltid väldigt tydlig med vem som var äldst och Mest Tant i hela världen... och Helmer uppskattade väl inte det så värst.
Idag hälsade vi på hos Stures lillebror med fru och där var Helmer på besök. Alldeles nyopererad för en höft som hoppat ur led flera gånger de senaste dagarna och som inte gick att dra i rätt läge, så att den blev kvar där. Även om han säkert hade ganska ont, så var han väldigt pigg och rörlig och det kommer säkert att gå jättebra framöver.
För mej blev det lite tufft ett tag, när vi pratade om sjuka hundar, veterinärer och försäkringar och sånt... så jag grät förstås. Att klappa på en mjuk päls är inte heller något jag gör utan att bli väldigt berörd, har jag märkt. Jag vill så gärna, men det gör så ont.
På hemvägen slank vi in på ett av de där stora byggvaruhusen och köpte lite färg och annat, för jag har planer på att måla ett par fönster i Mellansjö denna sommar. Det finns flera som är i riktigt uselt skick och behöver lite omsorg.
Idag hälsade vi på hos Stures lillebror med fru och där var Helmer på besök. Alldeles nyopererad för en höft som hoppat ur led flera gånger de senaste dagarna och som inte gick att dra i rätt läge, så att den blev kvar där. Även om han säkert hade ganska ont, så var han väldigt pigg och rörlig och det kommer säkert att gå jättebra framöver.
För mej blev det lite tufft ett tag, när vi pratade om sjuka hundar, veterinärer och försäkringar och sånt... så jag grät förstås. Att klappa på en mjuk päls är inte heller något jag gör utan att bli väldigt berörd, har jag märkt. Jag vill så gärna, men det gör så ont.
På hemvägen slank vi in på ett av de där stora byggvaruhusen och köpte lite färg och annat, för jag har planer på att måla ett par fönster i Mellansjö denna sommar. Det finns flera som är i riktigt uselt skick och behöver lite omsorg.
Stackars lille Helmer, hoppas att han är ordentligt ihopskruvad nu. Och stackars dig - förstår att det inte var så lätt. Kram!
SvaraRaderaJag blev lite förvånad när jag hörde om hur de gjort operationen. Enligt dessa hundvaktande föräldrar/svärföräldrar så är höftledskulan bara borttagen och nu ska det växa vävnader och annat "av sig själv" och på så sätt ska han fungera i framtiden? Är det så man gör på hundar???
RaderaHelmer själv verkade dock vid god vigör, som sagt var. (Värre var det alltså med mej).
Tack för kramen, den värmer.
Det kan nog fungera, Helmer är så liten och lätt. På en rottweiler, t ex hade det nog inte gått.
RaderaGrattis till Johan på tioårsdagen!