Hm, tänkte jag väl

"Hm, tänkte han väl" är ett uttryck som kommer från min familj. Och det var väl ungefär det jag tänkte... eller nåt lite fulare... när sotaren inte dök upp klockan 7. Inte heller kl 8, 9 eller 10. Och då var ju hans tid ute, så att säga. Åtminstone den tid som han själv skickat ut brev om att han skulle komma. Och att vi minsann skulle vara på plats och släppa in honom, annars attans! blir det straffavgift och jag vet inte allt.

Kl 11:30 lyckas Sture få tag i nämnde person på telefon. Han hade gått på semester, talade han om. Det var några sjuka där på soteriet också, så därför tänkte de inte komma till oss idag(!). Att vi åkt 15 mil för att släppa in dem på utsatt tid... tja, det var inget han brydde sej så särdeles mycket om.

Jag blir lite sur på sånt där. Ok, att de blir sjuka, men de kanske möjligen skulle kunna meddela sig, då??? Eller är jag helt ute och cyklar?? Tycker inte det.

Regnet vräkte ner i stort sett hela förmiddagen. Plus halva eftermiddagen. Det gjorde inte mitt humör så väldigt mycket bättre. Lite rastlös blev jag, då jag hade haft många fler nödvändiga och roligare saker att göra hemma Än att sitta här och vänta på en sotare som inte dök upp, alltså.

När det äntligen blir uppehåll ger jag mej ut på en ordentlig promenad, varvat med lite jogging. Känns bra att få komma ut och röra på sej lite. Ni känner igen skylten här ovan, inte heller idag känns det aktuellt att se upp för istappar i skallen. 

Månlandskap? Nix, bara stranden efter regnet. Ett kvällsdopp får det bli idag.

Badtemperaturen är dräglig.

Och nu kommer något så spännande som TRE bilder på mej själv. Jaja. Har man inget bättre att fota, så...

 ... får det bli såhär.

 Dagens selfie.

När jag kom hem efter badet tog det sisådär en minut, så kom det en regnskur igen, så jag hade verkligen tur som fick njuta av den där skönt värmande kvällssolen som ändå var den stund jag var på stranden. Man får vara nöjd med det lilla.