En tur till fjällvärlden

Klockan är halv ett och av någon outgrundlig anledning vaknar jag och är så törstig att jag måste kliva upp och dricka lite. Ute ser det ut så här, fast mycket finare såklart... över sjön nedanför huset.

På schemat idag står en sån där "långstyrning", som Sture kallar det. Det blir några mil i bil, om man säger så.

Här är vi på väg mot Vemdalen. Bedövande vackert.

Två gånger ser vi renar. Imponerande horn har de.

I Funäsdalen har de en annan sorts ren eller är det kanske en tjur (av ringen i nästan att döma, alltså, och så har han ju en annan typ av horn också). Nåja, vad det än är så är den rätt kul, tycker jag.

På hemvägen stannar vi till vid en rastplats som ingen längre bryr sig om att underhålla, som det ser ut...

 ... och det är väl synd när utsikten är så här på andra sidan vägen?!

Att fotografera en räv är inget jag lyckas särskilt bra med idag. Vi ser en liten rackare redan på morgonen, när vi ger oss iväg. Då har jag inte kameran alls beredd. På kvällen, inte alls långt ifrån där vi såg den på morgonen, ser vi en räv igen. Kanske är det samma?

Jag hivar fram kameran fortare än kvickt, slänger mej över Sture som öppnat fönstret på sin sida. Det resulterar i den övre bilden. Hm.
Jag öppnar fönstret på min sida också och försöker skynda mej att få en bild när rävskrället kilat framför bilen och är på väg ner i diket. Hm igen. Blev ju inte så värst mycket bättre bild än den första, men man ser ju att det ÄR en räv iallafall.

Senare på kvällen tar jag mej en tur till fots och ser (samma?!?!?) räv igen. Då har jag inte ens kameran med mej, bara mobilen och det är inte lönt att försöka ta nån bild med den. Så... rävbilder är inte riktigt min grej. Åtminstone inte just idag.

Så här såg det ut precis nedanför vårt hus vid halv elva-tiden. Vackert, vindstilla, wunderbar! Jag tog mej ett raskt kvällsdopp och det var verkligen vederkvickande för kropp och själ.