Vilken dag!

Min rätt långa jobbhelg är över och fastän Sture var i Mellansjö i helgen (när jag jobbade dygn) så drar vi iväg igen. Jag vill ju också vara där! Och dessutom finns det en väldig massa sysslor ogjorda...

Vädret är fantastiskt, solen skiner och det är verkligen, verkligen sommar!

Vi gör ett kort stopp vid Juåns rastplats. Det är så fint. En och annan liljekonvalj ser jag och till och med det lilla dubbeldörrade dasset är charmigt därborta vid björkarna *ler*

 Någon har kanske läst en kommentar från Alfreds mamma Emma längre bak i bloggen. Men för er som inte har gjort det så kommer en liten söt historia här:

Alfred hade varit med oss i Mellansjö och när han kom hem skulle han berätta för sina föräldrar var Mellansjö ligger, egentligen. Och då förklarar han såhär:

- Det ligger bortanför Öviken och ganska nära Bosses lilla matstuga.

På bilden ser ni just Bosses ("lilla" har Alfred lagt till själv *S*) matstuga.

 Gräset växer och frodas och jag drar igång klipparen på studs när vi kommer fram. Den är trögstartad som bara den, vår Klippo, men idag gick den minsann igång på andra draget. Det har inte hänt sen förra sommaren. Kanske börjar den komma igång efter vintern?

På bilden ser ni också den gamla pannan. Den nya får ni vänta på ett tag till.

Sen skurar jag altanen medan Sture dammtorkar och dammsuger inomhus. Huset är lite eftersatt, men nu är vi på G! Jag klipper bort gamla blommor och döda kvistar i våra buskar också. Det är ett eländigt evighetsgöra och jag blir inte klar, men det som är gjort är iallafall gjort och jag får fortsätta en annan dag.

Altanen ska oljas. Också det en annan dag, när den har torkat ordentligt.

Vi har två syrenbuskar, planterade samtidigt. Den ena för en tynande tillvaro. Den lever och den har gröna, fina blad, men den är mindre än sin kompis och har hittills aldrig haft en enda blomma.

Den som blommar är däremot desto vackrare. Har nästan som tvåfärgade blommor. Väldigt fint, eller hur?!

Kvällssolen värmer gott och jag bara VILL bada idag. Har inga större förhoppningar om någon högre temperatur i vattnet. Sist vi var här var det ju bara 12 grader (fast Emil badade ändå, som ni minns). Men det är vindstilla, solen värmer och det är väl ändå dags för årets premiärdopp? Ja!

Sagolikt vackert är det!

Och döm om min förvåning när termometern inte alls vill gå lägre ner än till +19 grader! Den får ligga i både länge och väl för det kan väl aldrig vara möjligt, tänker jag. Men det är det. Nitton varma grader... helt ljuvligt! Jag badar ganska länge, faktiskt. Sture tröttnar på att vänta på mej och börjar gå iväg uppför stigen tillbaka igen medan jag plaskar runt och njuter.

Glädjen kanhända blir kortvarig, för enligt meterologerna ska det bli kallare redan till helgen, men jag tar vara på stunderna som är och försöker verkligen vara glad åt dem.