Oj då, som det blev..!

På förmiddagen klipper vi gräs. Senare på dagen drar Sture igång en "svirr" också, kör två meter och sen in i staketet, så tråden går av. Slut på tråd. Inget mer kant-ans. Jag tror jag gör som i Mellansjö, går ut och fixar kanterna för hand. Garanterat blir det bra, även om det tar lite tid och blåsan på tummen blir större *S*

Måste göra några ärenden och slinker in på CityGross för att köpa ägg, som de har på erbjudande just nu. Träffar på Hasse (Emil å Johans pappa, alltså) vid kyldisken. Han ska strax gå hem, bara fylla på lite varor först.

Så är det dags att baka igen. Längst bak ligger "Farfars timjanbullar" och framför dem nån sorts Sesamrutor. Det är sesamfrön i degen och så slängde jag i lite extra havrekärnor och solrosfrön också. Det blev huuuuuuuur gott som helst!!!

När jag var liten gillade jag rabarbersoppa så mycket mer än dito kräm, så idag tog jag och gjorde just soppa på några stjälkar av den galet växande rabarbern. I receptet påstod de att man kunde lägga i lite strimlade katrinplommon också, så det gjorde jag. Gott.

Medan jag satt där och njöt av min nybakade macka och mumsiga rabarbersoppa började äggklockan i köket att pipa. Min förvirrade hjärna tänkte att det var jäsningen av farfarstimjansbullarna som var klar och åt lugnt vidare på min smörgås. Det gör ju inget om de får jäsa några minuter till... tänkte jag.

Fast... så var det ju nu inte alls. Utan det var ju för bövelen andra plåten av det goooooda frö-brödet som var färdiggräddat. Förvirrad var ordet för dagen. Suck. Det här går inte att äta.

Kan inte komma ihåg när jag senast brände en plåt bröd. Det måste varit många, många år sedan. Känns inte alls bra. Kasta bort gott bröd?! Tja... nåt val har jag inte, så så får det bli.