Hemmadag

Idag har jag varit hemma precis hela dagen. Klippte gräs på förmiddagen, men blev tvungen att göra en liten paus för att gå in och gå på toa. Då ringde telefonen. Det var Johan som undrade om han och Emil kunde få komma till oss? Och det gick såklart bra. Sture var i stan i ett ärende och hämtade upp killarna på hemvägen.

När han (de) kom hem hade han köpt blommor till mej. Så glad jag blev!

Alfred och hans pappa kom och hälsade på, de också. Fast det är förstås inte pappa Olle på bilden... utan Alfred till vänster och Johan till höger. I full kullerbytta-rulle nerför slänten vid staketet. Kul, kul!

Klippning av gräs under staketkanten pågår fortfarande. Här går saker och ting inte så väldans fort alla gånger. Alfred var väldigt intresserad av grässaxen...

 ... och ville gärna hjälpa till.

 Att leka med paraplyet är också roligt.

En och annan blomma har vi om man ser sej runt på tomten. Men pionknopparna är helt fulla med myror, såg jag när jag tittade lite nära på dem. Inte bra? Eller spelar det ingen roll?

Emil flyger nåt litet radiostyrt föremål av typen helikopter. Man ser den just vid staketets översta tvärribba.

Johan gjorde en slags fallskärm av en bit bubbelplast. Först knöt vi fast en pinne som fick vara "hopparen", men sen satte han den på sitt eget huvud och hoppade själv *S* Söt, eller hur?!

Pajmiddag blev det hos oss ikväll. Gott.

Kommentarer

  1. Helt klart är du värd en härlig rosenbukett!! Flera egentligen!
    Kram

    SvaraRadera
  2. De kommer att blomma ändå, myrorna är bara ute efter bladlöss eller något. Jag har ett pionbestånd där det är myror varje år men blommar gör pionerna i alla fall.

    Fina rosor fick du och ungarna... är ju bara för härliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då får de gärna vara kvar. Eller... det hade de fått vara i vilket fall som helst, men det är ju roligt om pionerna blommar.

      Det är de... fina, rosorna... och härliga, ungarna!

      Radera
    2. Det måste helt enkelt vara myror på pionknopparna, annars orkar de inte slå ut. De förblir ihopklibbade.

      Radera
    3. Jahaaa! Tack så väldigt mycket för den klokskapen, vem du nu är!

      Radera
    4. Det var mamma. Är inte bra på den här tekniken

      Radera
    5. Jamen, det var ju kul att du ville skriva en rad! Och som sagt var, tack för upplysningen, då behöver jag ju inte bekymra mej alls.

      Radera

Skicka en kommentar