Ledig tisdag

Ingen tid att passa, en hel dag till eget förfogande. En ledig tisdag. Det är riktigt skönt.

Alfred vet inte vad en tistel är, men han vet vad klister är, så därför är han av den bestämda åsikten att farfar å Nela bor på Klistervägen. Visst är barn helt underbara?! Nåväl, här på Klistervägen har det ramlat in ett par riktigt trevliga postpaket på sistone. Idag tog jag mej en ordentlig titt på innehållet och kunde inte låta bli att ta fram kameran... pappren och grejorna ovan är sponsormaterial från två olika tillverkare. Skickat till mej via Teamet på scrapping.no. Alldeles fantastiskt är det och jag känner stooooor lust att sätta saxen i det och köra igång med skapandet, men måste planera lite först, så att det blir bra och snygga saker av det fina materialet. De rätta fotona till eventuella layouter osv... Men det är härligt att bara HA allt det här och gå och gotta sej åt! *S*

Svingade högerbenet över pakethållaren på cykeln och swischade ner till badhuset. Eftersom jag köpt majblommor för alla mina kontanter, av Johan igår, så fick jag betala skåpnyckeln med kort. Tio kronor med kort?! Kunde de inte bjudit mej på det skåpet eller sagt att jag kunde betala nästa gång, kanske? Det tycker jag var lite fånigt.

Några barn var i omklädningsrummet när jag kom dit, men när jag kom ut i själva simhallen var jag helt ensam. Bassängen låg spegelblank och solen gassade in genom de jättestora fönstren längs hela ena långsidan. Att då glida ner i det svala vattnet och simma alldeles för sej själv är en rätt häftig känsla.

En badvakt kom och höll ögonen på mej så att jag inte drunknade och efter en stund kom ytterligare en människa, som simmade några längder. Människan klev dock upp innan jag var klar.

Efteråt var det absolut folktomt i omklädningsrum, dusch och bastu. Det är lyx, minsann, att ha ett "eget" badhus! 

Tog en omväg över Njurundabommen på hemvägen, hämtade några grejor jag beställt, som DHL envisas med att leverera till ICA där. Det skulle vara närmare att hämta dem i Kvissle, men det struntar DHL i. Och i för sej... så skulle jag inte fått en sån skön cykeltur i så fall. Så jag klagar inte.

Efter middagen, när ugnen ändå är varm, gör jag en matbrödsdeg och medan den jäser tar jag det långa benet före och går en runda i hemmaskogen med Ida.

Här tänkte jag visa en del av allt virke man tagit reda på i skogarna runt oss, men vad blev det? Jo, en bild av en hund med förskräckligt fula framben. Att hon har ett bakställ som är erbarmligt fult, det vet vi sedan tidigare, men fram brukar hon inte se ut såhär! *S*

Hur som helst, skogsmaskinerna (traktorlastbilarna, som heter skotare!) har ju jobbat för högtryck häromkring ganska länge nu och hela Tistel... ursäkta, KLISTERvägen, är sönderkörd. Ingen har kollat med oss i förväg om det är ok att använda vår väg och det är lite oförskämt, tycker jag. För några år sedan bestämde sej ju kommunen för att de inte längre tänkte ha de tre gatlyktorna tända här hos oss, inte heller kommer något som helst underhåll att ske från kommunens sida och snöröjningen får vi också bekosta själva... hmm... men det går bra (det är kommunens skog) att använda vägen, det gör det. Tycker "de", alltså.

Så jag tog och ringde dem häromdagen, för att försäkra mej om att vägen kommer att återställas i ursprungligt skick när de kört klart här i skogarna. Först var det väldigt tveksamt, men när jag i klartext talade om för dem hur det ligger till med underhåll osv och förklarade att jag inte alls tycker att det är vår sak att renovera vägen när kommunen kört sönder den för oss och vi själva (tre fastigheter) står för alla kostnader nuförtiden, så blev det lite annat ljud i skällan och jag skickades vidare till nån annan, "typ ansvarig". Denna person lovade mej att vägen skulle fixas när jobbet är klart.

Bra, så långt. Nu återstår bara att se hur mycket det löftet är värt i slutänden.

Och här är brödet jag bakade... blir gott till frukost imorgon.