Vägarna är långa att vandra ensam. Tiden går. En minut, en timme, en dag i taget. Nu har det gått en vecka. Jag går vidare för att jag måste gå. Tiden kommer att hjälpa mej så småningom, det vet jag.
Hej Cornelia! Jag tänker på dig varje dag. Du går igenom en väldigt svår tid just nu. Men som du säger så kommer tiden hjälpa dig även om den känns väldigt långt borta just nu. Du får ta en dag i taget. Jag saknar henne också här på din blogg. Ni gjorde alltid något roligt tillsammans och du visade alltid så härliga foton på henne. Ta väl hand om dig vännen.
Att inte Ida finns med dig längre och vandrar vid din sida känns ledsamt även för mig som följt era upptåg under så många år. En dag och ett steg i taget, en dag kommer stegen att kännas lättare. Men sorgen och saknaden måste få ta sin tid, läka sakta och dagen kommer då du kan se tillbaka minnas allt det roliga ni haft tillsammans de minnena kan ingen ta ifrån dig och du kommer att kunna le igen. . Tänker på dig Kram åse
Du hittade då den fulaste vägen för att beskriva din ensamhet. Jag kan tänka mig att inget är vackert just nu... men det blir så sakta bättre och vackrare igen även om det tar tid. Stegen blir lättare igen men allt tar tid... lång tid när man sörjer! Hoppas att er Valborg blir en fin helg trots allt! Mina tankar vandrar tillsammans med dig på den där ensamma vägen! Kram till er!
Jag får ont i magen när jag ser din bild med den ensamma vägen. Att vara utan sin allra bästa kompis. Det är tufft att tänka på, vad ska det då inte vara för dig som är där. Tänker på dig. Hälsningar Sonja
Hej Cornelia!
SvaraRaderaJag tänker på dig varje dag. Du går igenom en väldigt svår tid just nu. Men som du säger så kommer tiden hjälpa dig även om den känns väldigt långt borta just nu. Du får ta en dag i taget. Jag saknar henne
också här på din blogg. Ni gjorde alltid något roligt tillsammans och du visade alltid så härliga foton på henne. Ta väl hand om dig vännen.
Styrkekramar till dig
Marie
Att inte Ida finns med dig längre och vandrar vid din sida känns ledsamt även för mig som följt era upptåg under så många år. En dag och ett steg i taget, en dag kommer stegen att kännas lättare. Men sorgen och saknaden måste få ta sin tid, läka sakta och dagen kommer då du kan se tillbaka minnas allt det roliga ni haft tillsammans de minnena kan ingen ta ifrån dig och du kommer att kunna le igen. . Tänker på dig Kram åse
SvaraRaderaDu hittade då den fulaste vägen för att beskriva din ensamhet. Jag kan tänka mig att inget är vackert just nu... men det blir så sakta bättre och vackrare igen även om det tar tid. Stegen blir lättare igen men allt tar tid... lång tid när man sörjer!
SvaraRaderaHoppas att er Valborg blir en fin helg trots allt!
Mina tankar vandrar tillsammans med dig på den där ensamma vägen!
Kram till er!
KRAM!
SvaraRaderaDet är så tråkigt när våra gamla kompisar inte orkar längre. Kram
SvaraRaderaVarma tankar till dig.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning Mona-Stina
Jag kan bara ana all din sorg och ledsamhet. Man förstår nog inte riktigt förrän man själv är där. Ändå lider jag så med dig och sänder styrketankar.
SvaraRaderaMånga kramar Lena
Jag får ont i magen när jag ser din bild med den ensamma vägen. Att vara utan sin allra bästa kompis. Det är tufft att tänka på, vad ska det då inte vara för dig som är där. Tänker på dig.
SvaraRaderaHälsningar Sonja
Hej Cornelia, så tråkigt, verkligen att Ida inte finns mera. Söta Ida vi i Mellansjö tänker på dig och varma tankar till Ida i hundhimmelen.
SvaraRadera