Älskade Ida

23 april 2002 - 22 april 2014

Nu finns det inte längre några ord...

Kommentarer

  1. Så himla sorgligt! Tänker på dig.. Kram

    SvaraRadera
  2. Men, snälla du. Vad skriver du? Vad läser jag? Detta är svårt att ta in, för svårt.

    Alla tankar till dig nu och jag vet inte mer än att Ida fick vara den lyckligaste hund jag känner till i varenda dag av sitt liv med dig och då ända tills det allra, allra sista, det där jag inte kan ta in. Jag känner så djupt, så djupt med dig och är så ledsen själv, för Ida kände jag ju, varenda del av Ida har jag fått ta del av genom alla åren och det blir så tomt och jag gråter. Men hon är med ändå, visst, då. Det är hon. Snälla Cornelia ta hand om dig och kom ihåg att du gav din hund något alldeles, alldeles extra, nämligen stor kärlek varje dag. Kramar, Hillevi

    SvaraRadera
  3. Jag förstår inte vad jag läser - det är för ofattbart. Den finaste hunden som jag aldrig träffat men känner så väl och fått följa genom åren, den underbaraste briarden i hela världen. Ida, det vet jag, fick vara en lycklig hund i alla sina dagar med dig, Cornelia och det bär du alltid med dig och Ida kommer alltid att vara med ändå, det vet jag också. Jag gråter för en hund som kändes som min vän också och jag gråter för din skull, för den här dagen borde aldrig få komma. Ta hand om dig, Cornelia och tänk på vilket fantastiskt liv du gav din fina hund.

    SvaraRadera
  4. nej vad tråkigt Cornelia! beklagar verkligen, i den bästa av världar skulle dom få finnas med oss så mycket längre, skickar kramar i massor!

    SvaraRadera
  5. Men åh vad är det jag läser, snälla rara. Styrkekramar i massor. Åse

    SvaraRadera
  6. Nej nej... så fort ... så ofattbart!! Din, er, Fina Ida... hunden jag aldrig hann träffa, men ändå känner genom allt du, Nela, skrivit om henne... är hon borta?? Ledsen igår och borta idag... det är inte mycket tid för att vänja sig vid det omöjliga! Men... samtidigt... hon behövde inte bli en plågad och sargad hund och det är nåt att tänka på nu när det ändå har hänt. Hon behövde inte lida!

    Här sitter jag gamla människan och gråter över en hund jag aldrig träffat! Tankarna går till er som nu har en tom plats därhemma... en matskål som ingen äter ur och en vattenskål som förblir orörd. Tankarna snurrar till vår krassliga Märta och tillbaka till er... så fort det går när det är dags. Vi vet ju alla att den dagen kommer... nån gång långt därframme och vi vet inte att den kommer fortare än vi anar!

    Jag kan inget göra för att lindra... inget mer än att tala om att jag tänker på er och känner med er. Ta hand om varandra och vila i tanken på att Ida nu springer på gröna ängar och dricker ur oändliga vackra sjöar.
    Många varma kramar till er alla!
    Bibbi

    SvaraRadera
  7. Jag blir så ledsen, det gör så ont. Jag har läst om Ida sen hon bodde ihop med Dexter. Alltid ihop med dig och så lyckliga tillsammans. Man vet att den här dagen ska komma - men inte än. Tänker på dig och tänder ett ljus för Ida. En mycket sorglig dag.// Sonja

    SvaraRadera
  8. Nej, så tråkigt! De lämnar ett så stort tomrum efter sig. Ida var en lycklig hund. Sänder tankar och styrkekramar till er <3

    SvaraRadera
  9. Nämen, det kan inte vara sant Cornelia......Lilla söta Ida. Det finns inga ord. Jag fick ju aldrig träffa henne på riktigt men det känns som om jag ändå fått träffa henne genom din fina blogg. Jag sitter här och tårarna rinner som en flod nerför kinderna, kan knappt skriva. Jag tänker nu på våran Micko som blir 11 år
    i sommar. Man vet aldrig när det tar slut. Ida fick många fina, glada stunder hos ER. Du gav henne allt fint
    en matte kan ge sin hund. All heder till dig. Nu springer hon omkring på gröna ängar med alla andra hundkompisar.
    Jag tänder ett ljus för Ida och sänder ER en varm styrke kram.

    Bilden på Ida när hon dricker vatten är så fin.
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
  10. Så oerhört sorgligt! Jag lider med er och skickar varmaste tankar fast jag förstår att det inte hjälper just nu.

    Så sorgligt!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  11. De lämnar efter sig stora hål i hjärtat, våra Idor.Efterhand som tiden går slipas de vassa kanterna i hålet ner och det fylls med alla vackra minnen. Men kvar finns det... länge... Alltid.... En livskamrat som alltid, alltid fanns vid ens sida har vandrat vidare. Stor varm kram från mej och Pälsarna i Trelleborg.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar