Solig kvinnodag

Internationella kvinnodagen och jag har inte ens röda strumpor på mej idag *fniss* Nåja, jag klarar mej bra ändå. Jag, alltså. Andra kvinnor i världen har det inte lika väl, inte alla iallafall.

Den här jycken träffade vi på Klampen idag. Han, Jimbo, med familj var just på väg hem när vi kom dit. Det var ju bra, även om han var trevlig. Men då fick vi vara ensamma därute på ön och det uppskattar jag. Jimbo är fem år och av rasen tibetansk terrier. Lite nerklippt och lite lik Ida, fast väldigt mycket mindre. De fick vara lösa och säga hej, hundarna, och det gick så bra. Ända tills den lille killen dristade sej till att stoppa in näsan lite föööör långt i rumpan på Ida. Då blev hon lite purken och han svarade emot. Inget hände, men det lät lite illa, tyckte barnen som han hade med sej. Det trodde nog att Ida tänkte äta upp deras lille plutt, allra minst. 

Men äsch, nej... det trodde de nog inte. Det verkade vara kloka barn med kloka föräldrar. Barnen frågade om de fick klappa Ida! Bra. Det ska man alltid göra.

Hur som helst, trevligt att Ida fick prata lite hundspråk en stund.

 Barmark! Ord överflödiga.

Samma klippor som för bara några dagar sedan. Enklare att ta sig fram idag, då den mesta snön smält bort.

Sol och blå himmel och med friska vindar till det så smälter den kvarvarande snön helt fantastiskt.

På andra sidan ön ligger det en del kvar av den vita varan... men den rinner väl bort den med, snart kanske?!

Ett träd fullt med små hål. Någon bor nog här? Eller är här och äter nånting.

Snödropparna säger att det är vår på allvar, men är det möjligt? Vi skriver bara den 8 mars ännu... men jag glädjer mej åt alla fina dagar som är!