En helt vanlig torsdag

 Kliver upp och bakar bröd.

Dags för premiär på cykeln! Behövde inte ens pumpa däcken, den stod där i källaren och bara väntade på att få komma ut. Så härligt att få trampa en tur längs Ljungan igen!

Jag tog med mej kameran och sa till Sture innan jag cyklade iväg:

- Kamera måste jag ha, för jag kanske ser nån svan på Ljungan, eller nåt.

Några svanar på Ljungan såg jag dock inte, men på potatisåkrarna i Skottsund var de... jag försökte räkna lite och uppskatta antalet och jag tror att de var 100 stycken(!), sisådär ungefär. Minst.

 Imponerande fåglar är det.

En och annan icke-svan var med i gänget också.

Sen blev det lunch och efter det en skön promenad i hemmaskogen. Det var 13½ grader varmt och jag hade inte ens vantar på mej. Ida njuter av de isfria pölarnas välsmakande vatten, men hann sluta dricka innan jag fick fram kameran. Snäll som hon är så kan man då säga åt henne:
- Drick vatten!

... så gör hon det och jag fick min lilla bild. Sötnosen!

Det är inte helt is- och snöfritt överallt, men långa sträckor kan man gå på bara marken. Det är så skönt.

Kommer du snart?! undrar Ida.


Inspirerad av Hillevis "hundparkeringsövningar" får Ida göra lite småsaker i skogen. Det är ju alltid kul att få en arbetsuppgift, tycker hon, om än den är aldrig så liten.

 Visst kan jag sitta häruppe en stund, om du vill, matte!

Det här var emellertid inget bra ställe att ha övningar på, visade det sig. Det kryllade av stora svarta myror här och när vi kom hem hade Ida massor i pälsen. Inte så bussigt av mej att be henne sitta precis just här.

Nästan hemma igen ringer telefonen. Det är Alfred som meddelar
- Nu är jag här!!! Vi kom så fort vi kunde!
Aningen missnöjd med att jag inte var hemma när HAN faktiskt kom på besök *S*

Vi uppvaktar Emma (och Olle, fastän han inte fyller i september, men de fick en gemensam present) på födelsedagarna i förskott. Tror att de blev väldigt överraskade *S* Sedan fixar vi till en gästbok inför deras bröllop på lördag. Den blir inte så märkvärdig, men fin.

Alfred åker traktor, förstås, och sen grejar han lite med gruset ute på gången. Ser ut att trivas med att vara ute själv. 

Man tager vad man haver. Här har han hittat nån liten vattenkanna och den kan man såklart leka med.

Kommentarer

  1. Ja vi blev jätte överraskade :) tack så hjärtligt för den fina presenten :) tack för hjälpen med gästboken :) nu är den redo att bli fylld med hälsningar! Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Cornelia!
    Hoppas verkligen att ni inte har fått snö! Mumsigt bröd igen:) Så skönt att du kan börja cykla igen och vilka vackra foton på svanarna du han ta:)) Bilden på Ida när hon dricker vatten när man ser vatten ringarna..... så läckert:)) Hoppas inte myrorna hann bita Ida;)
    Han är ju för go den där lille Alfred och så söt när han sitter där i gruset och leker:)) söt vattenkanna:)
    Hoppas nu de får ett fint bröllop och vackert väder:)))

    Må så gott
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nån snö har vi inte fått. Ännu. Men det luktar snö i luften och "de" säger att vi ska få på söndag. Bläh och åter bläh!

      Ha en fin helg!

      Radera
  3. Hundparkering bland myror ingår inte i rekommendationerna! :D

    Tack, du tog just den bilden på svanarna som jag hade behövt stanna bilen för - underbar syn!

    Sen blev jag lite husvill, men ni verkar redan vara hemma igen! Cykelsugen blev jag också....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var riktigt taskigt av mej att parkera henne just precis där. Men hon var väldans dekorativ däruppe på stammen, det var hon! *S*

      Fantastiskt många vackra svanar. Jag fick stanna cykeln... och jo, vi är hemma igen. Så sant. Det blir bröllop imorgon, nämligen, och några barn behöver nånstans att vara medan föräldrarna bröllopsfestar...

      Radera

Skicka en kommentar