Bara roligheter!

Bakar bröd (igen!) på morgonen, inför kvällens middag, innan det bär iväg till ett hamburgerställe för lunch tillsammans med Alfred och hans pappa.

Stället har en rolig liten "lekplats" också och Alfred roar sej kungligt innan det är dags att dra vidare.

När han ska klättra upp på övervåningen i lekhuset är det lite svårt och han ber mej om hjälp. När jag har puttat på litegrann går det bra och han är så väldigt artig, den här gossen, så då säger han:

- Åh, tack Nela! Tack så mycket! Tack så mycket!

Han är ju för sööööt!

Nästa anhalt är Filmstaden, för vi har bestämt oss för att gå på premiären av Bamsefilmen istället för att vänta ända till söndag. Det är första gången Alfred går på bio och förväntningarna är höga. Såklart att man ska köpa pop corn, eller hur?!

Tyvärr har jag ingen koll på kamerabatteriet så några fler bilder blir det inte. Hade tänkt att det skulle blivit någon inifrån själva biosalongen också, men då var kameran död. Så dumt av mej.

Hur som helst, Alfred gillade filmen jättemycket, satt som ett ljus i mitt knä under hela tiden och var så intresserad och fascinerad. Så kul!

Efter filmen möttes vi av kusinerna Emil och Johan i foajén (Sture hade varit och hämtat dem direkt efter skolan). Alfred blev överlycklig och tjoade glatt att "Titta, där är kusiiiiiiinerna! Där är mina kusiiiiiiner!!" och skuttade iväg, så glad.

Vi åkte sen vidare till badhuset, där vi fick köpa ett nytt klippkort för killarna för de hade badat slut på det gamla. Men det är ju bara som det ska vara. Vi tillbringade några sköna timmar i plurret, fikade medhavd matsäck och hade det hur mysigt som helst innan vi drog iväg hem till Tistelvägen. Där blev det middag för alla ungar och så deras föräldrar, som anslöt sej efter avslutat jobb.

Vickan hade med sig fina tulpaner till mej och jag blev så himla glad! Tack! Sture fick en burk pepparkakor... undrar om hon tycker att han inte är så snäll som han borde vara? Men det ÄR han, det kan jag skriva under på. Snäll, alltså.

Maten som jag hade lagat räckte och blev över. Ha ha ha. Jag är ungefär likadan som Sture är när han handlar, jag vill alltid att det ska finnas mycket mat, så det säkert inte tar slut eller känns snålt.