Att jobba...

Lämnar av den gamla kyl/frysen på Kretsloppsparken på väg hem från Mellansjö. Nu "bor" den här, tillsammans med några andra gamla uttjänta "kompisar".

Hem en snabbis, lämnar av lite packning samt släpvagnen, packar med lite mat och andra förnödenheter och så raskt iväg till jobbet för ett dygnspass.

Att jobba... kan ibland vara att göra något rent fysiskt... kanske hjälpa någon att städa, laga mat eller gå och handla. Idag handlade det mycket om stöd i tvättstugan. En av maskinerna ville inte riktigt funka och det är rätt irriterande, men men... världsliga saker ska man inte hänga upp sej på.

Att jobba kan också innebära att prata med någon... eller kanske ännu mera att lyssna på någon som har något att berätta eller har något som han eller hon funderar på. Och då tänker jag som så... att jag inte vill vara som den till höger på bilden här ovan, utan verkligen finnas där och lyssna på riktigt. Utan stress och hets. På mitt jobb finns tiden och det är så skönt.

Tänk, om det fanns såna här piller på riktigt?! En och annan, som jobbar i omsorgen, kanske skulle må bra av att stoppa i sej en sån här då och då?! Jag menar inte nån hos oss, utan rent allmänt bara.

Det är viktigt vilken inställning man har i personalgruppen. Vi har två par "personalbroddar", så att vi ska hålla oss på benen och inte gå och bryta nåt när vi ilar omkring mellan våra boenden (eller går på promenad eller går och handlar... eller.. eller...). Nu har de kommit bort litegrann, tydligen, läser jag på vår whiteboardtavla.

Det hade kunnat stå ett helt annat meddelande där, fast med ungefär samma innebörd. Nåt i stil med "för (#)¤%&&!!!! VEM har snott med sej broddarna?! Ta genast hit dem igen!!!!!".
Men nu gör det inte det. Utan någon frågar vänligen efter broddarna och dessutom med en glad gubbe. Jag vet inte vem som skrivit, men det är ett BRA meddelande i positiv anda. Så ska det vara.