Lägesrapport

Ingen blir ju särskilt glad av att ha en hund med så här ledsna ögon. Ida har varit uppe inatt, gnällt litegrann ibland när hon ska upp eller ner. Inte klivit upp i sängen, som hon annars alltid gör fram emot morgonkvisten, när hon tycker det är dags för morgonmys.

Ligger så här, platt på golvet, i stort sett hela förmiddagen. Och ser sorgset lidande ut. Inte så kul. Äter dock sin mat som hon brukar.

På eftermiddagen åker vi bil. Ida ligger i baksätet med stjärtvärmen på i sätet. Varmt och mysigt. Och så kan man ha huvudet mellan stolarna fram och bli lite kliad och sådär... det är ju trevligt, tycker hon.

Hon har fått Metacam och så köper jag ett tuggben åt henne och nu, vid sextiden på kvällen, är hon mycket gladare. Tuggar tuggben så det står härliga till (och jämfört med i morse, när hon inte ens ville smaka våra frukostmackor, så är det ett stort steg åt rätt håll!).

Jodå. Hon blir säkert pigg på ett par dagar, precis som vanligt när hon har varit lite skruttig i kroppen. Men det hjälper inte att jag vet det, jag blir precis lika hysteriskt skrajsen varje gång hon inte är "sig själv".