Sååå irriterande att jag inte har kameran med mig idag. Utsikten över hamnen och stan är så vacker och molnen håller på att trycka sej ner bland husen samtidigt som solen klämmer igenom en och annan ljusstråle.
Tjusig vy i verkligheten, men förevigat med mobilen blir det mest blaha.
Jag och Ida promenerar lite medan Sture hälsar på "sin tant". Dit har han med sig några talgbollar och en "hängare" till dem, för nu vill tanten mata fåglar i vinter. Fantastiskt att det ens är tillåtet! Men bra, såklart.
I stan, på en bro över Selångerån, ser man den blivande bron ur det här perspektivet. Fortfarande har jag naturligtvis ingen kamera...
Hemma igen. Sture tar fram motorsågen och sågar ner en jättebjörk på baksidan av huset. Ida har inte sprungit så fort på flera månader. Stackarn, hon blev jätterädd när hela trädet ramlade. Hon var såklart inte alls i farozonen, det hade jag sett till, men hon tyckte ändå att det var riktigt otäckt.
Sture kapar upp hela björken i lagom långa bitar, jag lastar dem på skottkärran och kör dem till släpvagnen, där jag placerar dem för vidare transport till Mellansjö. Lite småved sparar vi hemma, fint att ha till brasor nästa vinter.
Och så, slutligen, kan jag berätta att nu har våra nya grannar flyttat in. De verkar trevliga, men tyvärr är tjejen otroligt hundrädd. Vi träffade på dem ute och inte ens med Ida i koppel kunde hon tänka sej att säga hej till hunden. Stackars henne.
Tjusig vy i verkligheten, men förevigat med mobilen blir det mest blaha.
Jag och Ida promenerar lite medan Sture hälsar på "sin tant". Dit har han med sig några talgbollar och en "hängare" till dem, för nu vill tanten mata fåglar i vinter. Fantastiskt att det ens är tillåtet! Men bra, såklart.
I stan, på en bro över Selångerån, ser man den blivande bron ur det här perspektivet. Fortfarande har jag naturligtvis ingen kamera...
Sture kapar upp hela björken i lagom långa bitar, jag lastar dem på skottkärran och kör dem till släpvagnen, där jag placerar dem för vidare transport till Mellansjö. Lite småved sparar vi hemma, fint att ha till brasor nästa vinter.
Och så, slutligen, kan jag berätta att nu har våra nya grannar flyttat in. De verkar trevliga, men tyvärr är tjejen otroligt hundrädd. Vi träffade på dem ute och inte ens med Ida i koppel kunde hon tänka sej att säga hej till hunden. Stackars henne.
Hej Cornelia!
SvaraRaderaVilken vacker vy över hamnen, så vackra färger:) Björkved är inte dumt att ha:) Vi eldar bara med ved. Som min gubbe Birger bruka säga att den värmer 3 ggr, först när man sågar ner den, sedan klyver den och till sist när man eldar den;) Stackars Ida, så rädd hon måste ha blivit. Så tråkigt att grannflickan var rädd för hundar:( typiskt!
Ja visst ligger Tenhult nära Huskvarna, på 4H-gården har jag varit många ggr när jag också var ung:))
Vi kanske har träffat varandra nån gång i ungdomen;)
Ha en fin Måndag:)
Kramizar Marie
Hej!
SvaraRaderaHuset i Mellansjö värmer vi också med enbart ved (med lite hjälp av en luft-luftvärmepump så länge det inte är alltför kallt). Och visst värmer ved... fler än tre gånger, tror jag, för man blir rätt svettig när den ska flyttas hit och dit också... och travas här och läggas där och... ja,du vet ju!
Det är "frun" som är hundrädd. Några barn finns inte i familjen (ännu?). Känns jobbigt, eftersom Ida är en riktig gaphals innanför staketet. Det är ytterst sällan hon går utanför staketet men hon låter verkligen som om hon skulle vilja äta upp alla som befinner sig utanför (vilket i och för sig inte är så särskilt många eftersom vi bor på en liten vägstump med bara tre hus, varav vårt eget är det ena).
Jag hoppas att det ska funka ändå!
Ha det bra, du också!
Eftersom översta bilden är så vacker, var det nog tur att du inte hade en riktig kamera! Sedan är björkved ju också både värmande och vacker fast Ida var det ju lite synd om i dubbel bemärkelse. Fast hon kanske gillar att vara "skräckinjagande", så då gör det ju inte så mycket. Hon bodde ju där först! Hoppas att hon kan fortsätta att hämta tidningen som vanligt.
SvaraRaderaIda gillar verkligen att leka farlig innanför staketet. Där är hon tuff och trygg... *ler* Tyvärr tror jag att det kanske inte uppskattas så särdeles, även om du har helt rätt i att hon faktiskt bodde här först och dessutom är det HON som håller alla lejon borta från Tistelvägen. Jodå, det gör hon! Jag har aaaaldrig sett ett lejon här, så hon sköter sin uppgift perfekt *nickar*
RaderaVi får väl se till att hon hämtar tidningen på en tid som inte grannen gör det på, så ska det väl ordna sej med allt, hoppas jag.
Sköt om dej!
Synd att grannen inte törs lära känna er goda och snälla hund. Det löser sig kanske till slut ändå bara tiden går.
SvaraRaderaLena
Hon ÄR snäll, men hon är ju "lite" (läs: mycket) gapig och är man hundrädd så är man. Jag hoppas verkligen att allt kommer att bli bra!
Radera