Oj, vad många bilder

Äntligen kommer vi iväg till Mellansjö tillsammans! Sture har varit där och tittat till medan jag har jobbat, men nu "får" jag också följa med. Det var längesen sist, känns det som.

Vi stannar till på fd Östavalls gästis, som numera heter Bosses Matstuga, och äter deras lunchbuffé. Inget stort urval, men god och vällagad mat i en lite mysig liten lokal. Extra plus till damen i kassan idag. Hon skaffar sej pluspoäng hos Sture genom följande lilla episod:

- Titta, säger jag och pekar på en liten skylt som står på kassadisken och annonserar lägre pris för pensionärer. Men äsch! Det gäller inte förrän kl 13... (klockan var ca 12:30).

Damen i kassan tittar på mej och sen tittar hon på Sture och så säger hon:
- Är det någon som har fyllt (underförstått: 65 år), då?
Jag klappar lite på Sture och säger nåt om att jo, det har han ju... ser han inte ut som det? Varpå damen svarar:
- Det är ju inte så lätt att se alla gånger?!!!

Eeeeh... som sagt var... måååånga pluspoäng fick hon hos Sture, som ju faktiskt inte bara fyllt 65 utan även 66, 67, 68, 69 och 70 *S* Dessutom fick han pensionärsrabatt, trots att klockan inte hunnit bli 13 = ännu fler pluspoäng för kassadamen.

Härligt höstväder är det och sedan jag tänt i pannan och överlåtit åt Sture att hålla fart i brasan så att det blir varmt i huset, så tar jag med mig Ida ut på prommis. En lång och garanterat bilfri väg rätt ut i skogen. Den tar slut med en vändplats, som så många såna här vägar i trakten. De är byggda för skogsbruket och de har ofta ett och annat fult hygge någonstans på sidan.

Vid just den här vägens vändplats har nog skogshuggarna gjort sej en toa... för Ida hinner tugga i sej nåt som luktar riktigt äckligt innan jag får hejd på henne. Bläh, bläh och bläääääh!

På hemvägen tar jag mej en lite närmare titt på "Sågen", som detta gamla hus kallas. Det finns förstås en ägare, men det ser inte ut som om man är så värst intresserad av huset nuförtiden och det står mer eller mindre övergivet. Jag är lite fascinerad av gamla hus... det finns en sådan charm och det kittlar lite i fantasin när man ser sig omkring... vem har bott här, när och hur var det på den tiden???

Någon gång har det funnits ett fint staket runt den här lilla gården, resterna är kvar här och där... och vem bodde i det där riktigt ruckliga huset som ligger en liten bit bort?... och vad hade man i jordkällaren, hela årets potatisförbrukning kanske?

El tror jag finns indragen i huset (iallafall ser jag en elektrisk lampa när jag helt fräckt kikar in genom ett fönster) men toan är på utomhusvis ordnad. Alla faciliteter finns, som myggspiral (bra, om man ska sitta länge här), toapapper (såklart) och så askfat (urk). I ett hörn finns en gammal blomsterbukett och så en liten sop, så man kan hålla rent och snyggt omkring sej *ler* Så charmigt!

Jag stänger dörren noga efter mig.

Ett otroligt fint travat stengärde finns det mot skogen också. Ida kilar snabbt upp och kollar utsikten, helt utan att jag ber henne om det.

 När jag fotat klart kliver hon ner igen.

Det har regnat rejält här och det är massor med vatten i Långsjöbäcken. Den porlar och forsar så det hörs på långt håll.

Björnspillning??? Eller vad kan det vara???

Den här stora häggen har blivit sjuk på nåt vis. Den har blommat mycket mindre än tidigare och bladen har varit brunkantade och lite skrynkliga och vissna. Det började redan förra året, men vi gav den en chans till i år. Den var tyvärr lika sjuk fortfarande, så nu har vi bestämt oss för att helt sonika såga ner den.

Fram med motorsågen och kör igång! Sture sågar och jag kör undan veden och lägger på tork. Ida vill också ha en pinne att springa efter och sedan gnaga på. Teamwork är vad det är! *S*

Vi tar bara ett par stammar. Bra jobb ska man vara rädd om, så att de inte tar slut för fort, eller hur?

Dagens sista solstrålar över Mellansjön. Lika fint som alltid och jag bara måååste springa dit med kameran i högsta hugg.

Och har du orkat läsa ända hit och titta på alla "miljoner" bilder jag bloggar idag... ja, då har du gjort det bra. Ibland blir det mycket här, ibland lite mindre. Det beror på lust och humör.

För övrigt har jag dragit på mej en eländig hosta, som nästan tar knäcken på mej när jag lägger mej för att sova. Jag hostar, hostar och hostar. Och sen hostar jag lite till. Inget kul på morgonen heller, men sen går det hyfsat bra under dagen. Onödigt i mitt tycke. Hosta borde vara förbjudet.