Ida tyckte att det var högst irriterande och skällde ihärdigt på insidan av dörren, vilket jag i min tur tyckte var minst lika irriterande *ler*
Nåja. Så småningom försvann väl taxen vidare och lugnet lägrade sej över Tistelvägen. Sotaren hade aviserat sin ankomst någon gång mellan kl 8 och kl 12, så någon måste vara hemma och ta emot honom. Ida och jag överlät den sysslan på Sture och tog oss en liten Klampenprommis i förmiddagssolen. På vägen dit mötte vi "sotarbilen" så när vi kom hem var allt klart.
Ida rör sig en aningens gnutta ojämnt på höger bak. Jag har undersökt allt jag kan se och känna, men hittar inget särskilt konstigt. Vi tar det väl lite lugnt några dagar och hoppas att det går över igen, men som vanligt när det gäller den här matte-människan så kryper oron under skinnet på mej. Jag vet att det är larvigt, men jag kan inte hjälpa det.
Så härliga naturbilder, men den där bryggan såg lite jobbig ut att gå på ;-)
SvaraRaderaDen där bryggan är inte mycket till brygga, nej... *S*
RaderaVilka fina bilder!! Som en tavla.
SvaraRaderaLäser igen lite efter att ha haft lite krångel med min dator och bara kunnat blogga med telefonen. Trevligt läsande!
Lena
Trist med datortrubbel, men välkommen hit när du kan!
RaderaSotat och klart inför vintern! S skönt. Hit ska de komma och glidgjuta skorstenen om ett par veckor - sedan kan jag också elda. Ni ser ut att ha haft finare väder - så vackert - än vad det var här, här var det helmulet hela dagen.
SvaraRaderaSen Ida, då. Jag hoppas och tror att det är det vanliga, att hon skuttat lite som hon inte skulle. Fast jag vet också så väl att det inte biter på matten, det gör det ju inte på den här matten heller. Hoppas Ida är bättre idag onsdag!
Usch... skorstensjobb är dyrt. Men det blir bra med glidgjutning, det är gjort i vår skorsten också (för rätt många år sen). Blir tätt och fungerar sej som det ska.
RaderaDet vanliga är det inte med Ida, för det vanliga sitter ju i framben. Det här är bak. Det är lite, lite, lite, bara... och hon är inte påverkad i varken humör eller rörelseglädje. Men det syns! och då kan mina ögon inte släppa taget. Ja, du vet ju.