Höstigt

På eftermiddagen blir det en väldigt höstig promenad. Det är skapligt fint väder när vi ger oss ut, men innan vi är hemma igen faller ett tätt duggregn. Fast jag tycker bättre om regn än snö, så det är rätt okej ändå.

Ida "hittar" samma ben som sist vi gick ut till brukshundklubben. Hon vet naturligtvis exakt var hon lämnade det förra gången *ler*

Här på bilden står hon och tittar bort och låtsas att hon inte har en aaaning om var det där benet (som nyss var i hennes mun, men som hon släpper i samma ögonblick som jag tar fram kameran... man vill ju inte ha bildbevis alla gånger.. *S*) har kommit ifrån.

Hon är för goooo, den här bruden!

En mer öde brukshundklubb får man leta länge efter, men ur min synvinkel så är det bara bra. Lugnt och fridfullt. På hemvägen möter vi dock en man med en landseer, eller möjligen en vitsvart newfoundland. Han har uppenbara problem med sin stora hund och baxar in den i skogen, där de blir stående tills Ida och jag har traskat förbi på vägen. Hunden skäller och mannen får hålla hårt i den för att den inte ska springa ut till mej och Ida. Jobbigt att ha en hund som man måste hålla fast fysiskt, tänker jag, och njuter ännu mer av lilla söta Ida.