Den som väntar på något gott...

Vi drar iväg till Mellansjö. Strax före Ånge finns det tre såna här busskurer, där någon hängt upp en slags dekorationer. Det finns en gul, en blå och en röd. Väldigt vackra, men jag förstår inte vem som kan ha hängt upp dem och varför? Bara för att göra folk glada, kanske? De har hängt där ett tag och får uppenbarligen hänga kvar utan att någon stjäl eller förstör dem. Fantastiskt.

Såhär ser det ut när vi kommer fram. Snickaren ligger där och håller på att fixa något vid tröskeln på vår nya ytterdörr.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men den här dörren har vi nog egentligen fått vänta alltför länge på. Vi kom överens med snickaren för 2½ år(!!!) sedan, att han skulle komma och byta våra dörrar. Av olika (mer eller mindre sannolika) orsaker har det inte blivit av förrän nu och ärligt talat trodde jag nog inte att det skulle ske idag heller. Men jo! Se och häpna!

(Bilden tagen med mobilen).

På baksidan, mitt i källartrappan, finns denna dörr ut. Den har under hela den tid vi ägt huset varit igenspikad med en gipsskiva på insidan, så vi har aldrig öppnat den. Men om det finns en dörr, så ska man väl kunna använda den, eller hur? Så nu byts den ut mot en ny. Känns väldigt kul, faktiskt.

Medan snickaren fixar och donar och kollar med vattenpass att allt blir rakt och bra och Ida kollar att han sköter sig som han ska, så...

... lastar vi av vår björk, som vi tagit med hemifrån. Vi klyver de i lagom längd kapade bitarna och travar upp dem. Nu får de torka till nästa vinter. Finfin ved.

Ida och jag hinner ta oss en liten promenad längs en av de otaliga skogsavverkningsvägarna. Den här är inte så värst lång...

... men den slutar som så många andra vägar i en vändplan. Trist, men det är bara att vända här.

Och när man vänt sig om ser man en lååång nerförsbacke, som vi alltså alldeles nyss har traskat uppför. Puh.

Just när vi kom fram till Mellansjö började det snöa ganska ymnigt, men eftersom temperaturen höll sig strax över noll så blev det inte något snötäcke att tala om. Tur är väl det för vi har fortfarande sommarsulor på bilen.

Den här stenen är dock uppenbarligen kall, för här ligger snön kvar.

Ida kollar in något spännande nere vid sjön.

 Isen börjar lägga sig. Brrr...

Jag slänger ut en ganska stor sten och tror att det ska säga "kras" och så ska den ramla rakt igenom den flortunna isen. Tror jag, alltså. Men isen är mycket tjockare än vad jag anar och här ligger stenen ovanpå.

Så här blev det med nya dörren på baksidan. Vilken skillnad!

Vi städar ihop lite, lastar de gamla dörrarna och en del skräp på släpvagnen och lämnar huset igen. Såhär ser det ut nu.

Vi har inte valt de här dörrarna själva och jag kan kanske tycka att den här är aningen för modern för det här 50-talshuset, men jag vänjer mej väl. Det ska bli spännande att se hur den funkar när det börjar bli lite kallare ute. Den gamla dörren fick tjocka lager med is på insidan nere vid golvet när det var som kallast. Nu ska vi väl slippa det, hoppas jag.

Ett besök på återvinningen i Ånge, där vi gör oss av med släpvagnsskräpet, innan vi åker hem igen. Imorgon är det nämligen dags att umgås med Bosvedjegrabbsen igen.