Hennan och brända ställen

Idag åker vi till Mellansjö. Vi tar vägen över Hudik och Ljusdal och då passeras sjön Hennan. En vacker plats!

Här finns en ganska stor och fin camping. Det är nåt särskilt med campingar på hösten. En speciell känsla av övergivenhet, tycker jag. Alla har åkt hem, sommarvärmen drar bort och kvar finns ett och annat spår av dem som bott här och kanske kommer tillbaka nästa sommar... Jag kan känna lukten av dessa plåthoar utomhus och barndomsminnen dyker upp i mitt lilla huvud... från när vi campade i Torekov och man gick iväg på kvällen och fick borsta tänderna stående vid långa plåthoar, som hade kranar med kallt, kallt vatten.

Ja, tänk vad man kan minnas detaljer ibland. Och andra gånger kommer man inte ihåg någonting. Idag, till exempel, glömde jag kassen med bröd, frukt och grönsaker hemma, så vi får stanna och kompletteringshandla lite längs vägen.

Dags för gräsklippning igen.

På kvällen ger vi oss ut för att ta en titt efter skogens röda guld. Det finns en del, så att det räcker åt oss iallafall.

Som vanligt tycker Ida att det är hur trist som helst med bärplockning. Här, vid Brännberget, har hon satt sej ner för att vänta.. men helst går hon bara tillbaka till bilen, suckar och hoppar in och lägger sig i bakluckan. Icke att hon motionerar sej en endaste liten sekund *S*

 Från Brännberget åker vi vidare till Brända Skogen. Här hittar vi lite mer bär.

 Dagens skörd. Räcker till några burkar sylt, jajamensan.

För att hunden, och jag, ska få röra lite på oss idag tar vi en liten tur ner till stranden och sen promenerar vi hem. Det är så fint här. Jag njuter av höstluften och det vackra kvällsljuset.

Ida gör som hon alltid gör, tar sig en slurk vatten när tillfälle ges.

Fortfarande är det faktiskt badbart. Får se om det kan bli ett litet dopp imorgon, kanske?

Så här ser det ut när det är dags att gå hem och äta en macka. Bedövande vackert.