Häng med på cykeltur

Ikväll tar jag mej en cykeltur. Här är dammen där jag var häromkvällen... inga svanar syns till.

Men när jag cyklat en liten, liten bit till skymtar jag dem där, långt borta. Vid den röda pilen är de.

Zoomar in så mycket det går. Kvaliteten blir därefter, men man ser dem ju. Tänk, att de har fem ungar!

Jag trampar vidare och kommer till vägens slut. Här finns en stig, som jag länge velat testa... går det att cykla här, eller?

Det ser ju rätt lovande ut från början, men sen blir det väldigt mycket rötter och sen väldigt mycket stenar. Och sen... blir det ÄNNU mera stenar och ungefär så illa att jag nästan måste bära cykeln. Tur att det inte är så långt till...

... Åkersviken. Det är hit jag är på väg, nämligen. Och härifrån kan man cykla vidare och komma runt och hem igen. Kul. Jag gillar när man slipper vända och ta samma väg tillbaka.

 Även här finns fåglar med många ungar.

Och på tal om att bära cykel... den här gulklädda cyklisten schwischade förbi nedanför Tistelvägen när jag gav mej iväg ut. Han cyklade säkert dubbelt så fort som jag, men har här valt en annan väg. Längs vattnet. Det verkar vara en ännu sämre väg än den stig jag valde?

Det blir värsta uppförsbacken och när jag kämpat mej upp tar jag och klättrar upp på den här stenen..

... för att försöka föreviga utsikten. Det blir ju inte ens i närheten av hur tjusigt det är i verkligheten. Som vanligt, alltså.

Cyklar förbi Juniskärs café. Det är tjockt med bilar och en hel del cyklar också. Det bjuds på storbandsjazz ikväll, förtäljer skylten.

 Här är Dyket, från sjösidan.

 Och så här ser det ut i lite närmare perspektiv. Inte en själ som badar ikväll.

 Här står min cykel och väntar på att jag ska fota klart.

 Och nu. Nu är jag hemma igen.