Nationaldagen

Blågula muggar till frukostteet idag. Men nej, det beror egentligen inte på att jag är galet nationalistisk och firar Sveriges nationaldag in i minsta detalj. Det råkar bara vara så att vi har fyra såna här muggar; en gul, en röd och två blå. Och det råkade bli såhär idag.

Detta äter vi också till frukost idag. Med en skvätt fil på.

Sedan ägnas dagen åt studentkortstillverkning, gräsklippning och finputs längs en stenmur. Våffellunch på altanen, som verkligen behöver en vårrustning. Sagt och gjort. Vi skurar altanen, bär undan allt skräp och skrot som samlats där under vintern (diverse bråte, vill jag lova). Jag klättrar på vår stege.... eller, det var meningen att jag skulle göra det, men eftersom varken Sture eller jag kan hitta nämnda lilla trappstege så får jag istället balansera på en hög pall när jag torkar rent uppe vid takbjälkarna. Det tar på i hela kroppen att dels hålla balansen och dels jobba på med armarna över huvudet.

Plötsligt får jag ögonen på det här söta lilla fågelboet. Och jag som tänkt kasta bort den där väldigt vissna blomman från ifjol. Det får vänta, minsann.

Den här bilden tar jag mycket senare och på väldigt långt håll, för fågelmamman (antar jag att det är) är väldigt störd av vårt städande och fejande och håller sej undan så länge vi är där. Hoppas att äggen inte blev för kalla. Jag städade så fort jag bara kunde.

 Vi har haft helt lysande väder hela dagen. Strålande sol, blå himmel och så här vindstilla och fint.

I verkligheten var detta en anslående syn. Kvällssolen skiner in mellan träden och ljuset blir helst trolskt. Vackraste hunden lyser.

På bild blev det varken anslående eller trolskt.

De senaste dagarna har jag sett spår av människor på Klampen. Hjulspår efter motorfordon, tillplattat gräs och lite annat... och här är en förklaring. Några korkade ungdomar har tagit Epa-traktorn ända hit (LÅNGT innanför grindarna, som ska hindra fordonstrafik) och slagit upp sitt tält.

Jag blir lite purken och går hem för att kolla om man verkligen får tälta i naturreservat. Som jag läser det så får man det. Äsch då. Då hade jag fel, för det trodde inte jag. Men bilen får de iaf inte ha med sej. Morr. Jag vill ha Klampen för mej själv, jag.