Midsommardagen

Börjar dagen i plurret i stan.

Ganska fina blommor har de där, utanför omklädningsrummet.

Åker sen för att lämna ett kort till Emma och får hela lilla familjen med oss hem på lunch. Dukar upp av det vi har i kylskåpet och det blir en del att välja mellan. Gott gott.

Inkomster och utgifter... äter man rejält måste man ju släppa ut lite där bak. Emma fotar mej och Alfred i blöjbytartagen på gräsmattan.

Efter maten tar vi en promenad ner till småbåtshamnen och tittar på båtar. Det var helt underbart soligt och varmt väder (trots att till och med yr.no lovat regn idag), men Alfred var mycket bestämd, han bara skulle ha jackan på sig och den skulle vara knäppt. Så det så.

Snyggkillen undersöker livbojen.

Vi hittar en annan brygga. 

Och Ida har de mesta rokoko-bakben man någonsin skådat på en hund, tror jag... 

Här kan man sitta och vifta på tårna.

Och Ida... hon vrider ut sina tår i värsta Charlie Chaplin-stil, hon. Men hur fula bakben hon än må ha, så fungerar de utmärkt väl.

Att plocka stenar och slänga dem i vattnet... ja, det är hur kul som helst. Sen slänger Alfred lite små brädstumpar åt Ida, som vänligen hämtar dem varje gång.

 Ida, Alfred och mamma Emma.

 Och slutligen... den lilla storyn om ljudboken som klev in i bilen och försvann. Och återkom.

Vi lånade den här boken för ett tag sedan. Lyssnade på den i måndags, när vi åkte hem från Mellansjö. Vi kom till skiva nummer 6, men där tog det stopp. Ljudet bara hackade och försvann, hackade och försvann. Så vi bestämde oss för att stanna till på bibblan i Kvissle och kila in där och förklara saken samt lämna tillbaka boken, för det var omöjligt att få något grepp om handlingen när man inte hörde hälften ens.

Men. Bibblan var stängd. Personalen på utbildning. Jag hade boken i handen och gick tillbaka till bilen. Lade boken på golvet i framsätet, passagerarsätet alltså.

Sen åkte vi hem. Jag stannade hemma och klippte gräs medan Sture åkte iväg igen, denna gång med släpvagnen på för Olle behövde lite hjälp att köra kasserad kyl/frys till återvinningen.

Och därefter... var ljudboken BORTA. Absolut helt och hållet borta. Vi frågade Olle, som "jo, han hade sett den där gröna boken och lagt den mellan sätet och mittkonsolen i bilen, så att han inte skulle trampa på den". Vi letade mellan sätena, under sätena, under gummimattorna... överallt. Trodde vi iallafall. Men hittade den inte.

Var in på bibblan igen efter två dagar och förklarade saken och erbjöd mej att betala boken. Men det tyckte bibliotekarien var överilat. "Den kommer fram", sa hon. Inte betala nu, vänta tills du får en påminnelse. Samma kväll kom Vickan med familj och bytte bil med oss... och när Sture nämnde Den Försvunna Boken, slänger Vickan en blick in i bilen, sträcker in en hand, drar ut boken ur facket bakom stereon... och frågar "Menar du den här?"

Hm. Ja. Just den var det.

Hur kan man leta, leta och leta.. utan att hitta? När den ligger nästan mitt framför ögonen?!?!?!?

Nåja. Nu slipper jag iallafall betala den och det är ju bra *S*