Ditt och datt en sommartisdag

En fantastisk dag, en tisdag i juni. Tvätten kan hängas ute och torkar så snällt medan jag klipper gräs.

Sen behöver vi åka en tur till Bauhaus, där till och med skyltdockorna tagit semester, liksom de flesta i kassan. Den enda tjejen som satt där verkade också ha mer eller mindre ledigt. Det tog såååå lång tid för henne att få något alls gjort. Suck.

Jag vill simma lite, men jag måste säga att det är betydligt mycket trevligare här på sporthallsbadet de där regniga och gråmulna dagarna. Idag kändes det aningen trångt.

Hej då, jag kommer tillbaka en annan dag. Kanske en mindre strålande dag än idag.

På kvällen traskar Ida och jag iväg mot oljehamnen, som ligger där borta vid den gula pilen. Det är 21 grader varmt fortfarande. Jag gillar värme och Ida ser ut att tycka att det är rätt okej, hon med.

Ja, här slutar allmän väg, men fortsätter man ändå kommer man till brukshundklubben och ännu längre bort ligger ett helt sommarstugeområde.

Men vi väljer att gå vänster istället för att följa den allmänna vägen, som just tagit slut. Här är inte bilar välkomna, men vi går ju till fots. Strax möter vi en lösspringande dvärgpudel, som kommer rätt fram till Ida och hoppar upp på henne och gör utfall(!!!). Och nu händer det mest fantastiska... Ida gör nämligen ingenting alls. Viftar lite vänligt på svansen och står alldeles stilla.

Det hade jag kanske inte förväntat mej, även om hon oftast är alldeles väldigt snäll. Strax kommer en flicka släpande på en annan liten hund och försöker få tag i sin pudel, svamlande nåt om att "han kan vara lite sur..." Jo, jag märkte det. Hm.

Här är vi framme vid den första lilla "stranden". Landremsan där borta är Klampen. Så ni vet.

Nyponrosorna är snart överblommade, men vackra ännu.

 Här är bryggan, där mina ungar fiskade en hel del när de var små. Numera får man inte beträda den alls?!

Det här tycker uppenbarligen Ida är en skön ställning att stå i när man tar sej ett framtass-bad.

 Jag slår mej ner på en mycket solvarm sten och bara njuter medan Ida tar sej en koll runtomkring.

Hon klafsar omkring i vattnet också och rätt som det är så lägger hon sej ner och blir alldeles blöt om magen. Jag hinner såklart inte med med kameran, men ber henne att lägga sej ner igen. Hon tittar på mej, kliver upp ur vattnet och lägger sej snällt på stranden *S* Drottning Ida gör väl precis som hon vill. Och lägga sej i kalla vattnet två gånger? Nope.

På hemvägen ser jag den här jättedöda fågeln invid vägkanten. Ida lägger inte märke till den alls, eller bryr sej inte. Vad vet jag?

Och hemma i ugnen står en plommonspäckad fläskkarré och gottar till sej, lagom klar att ta ut. Blir en god middag en annan dag.