Ett besök på återvinningen med skräp från Högalid. En bussig hyresgäst har ansat buskar och samlat ihop några säckar. En gammal uttjänt cykel får hänga med också.
När Sture är hos sjukgymnasten går Ida och jag i skogen. Här ser hon ut som... ja, jag vet inte vad?! En hyena, kanske? Väldans så fula bakben *S*
Men trots det så är hon världens finaste, så det så!
Det var 18 grader varmt idag! I skuggan. Ida hittar en snöhög och rullar sig lyckligt.
Lycklig blir jag också när jag ser att stigen genom skogen hem till oss har tinat fram. Vi slipper gå längs några trafikerade vägar alls. Så skönt.
... klippa gräs..
... och köra skottkärra! Allt detta på bråkdelen av en sekund. Eller nästan, iallafall.
Vi kilade ner till Vickan och Hasse och hälsade på också. Där utspelade sig följande samtal med Alfred, som sitter vid bordet.
- Byta blöja!
- Har du bajsat? frågar Vickan medan Alfred klättrar ner från stolen.
- Ja.
- Får jag se? frågar jag.
- Ja, säger Alfred och jag tar mej en titt där bak i brallorna.
- Nej, det finns ju inget här, konstaterar jag.
- Hade du inget i blöjan? undrar Hasse som varit i köket och hämtat en kopp kaffe.
- JO! säger Alfred glatt. Snoppen!
Alltså.. ungar är ju härliga!
Nu har jag tittat på Ida en gång till och tycker verkligen att det blev lyckat, även om jag inte känner igen henne! Verkligen en helt annan hund, utseendemässigt - det blev så bra!
SvaraRaderaEn liten unges svåra vedermödor och djupa tankeverksamhet har du skildrat bra!
Nu hinner jag inte mer, har försvovit mig! :D
Vi känner knappt igen henne själva och inte bosvedjeborna, som vi träffade igårkväll heller. Alla utom Alfred tyckte att hon var helt olik sej.
RaderaMen Alfred, han bara knatade på och när Ida kom fram till honom och skulle hälsa, så sa han bara:
- Ida!!!! Hej.
Så var det inget mer med det.
Hoppas att dagen blir bra ändå, trots för sent uppvaknande!