Ida

Jobbar till kl 12 och sen är det klart för den här gången.

Ida är nog glad att jag är hemma igen och hämtar ankan som hon fick av Ankan i julklapp och vill ha lite dragkamp. Idag märks inget av varken hälta eller andra krämpor. Pigg som en mört är hon!

Och så har hon den finaste näsan av dem alla.

Vi tar oss en prommis i hemmaskogen och jag får plötsligt lust att traska iväg till Slätberget. Det var flera år sen jag var där. Tråkigt nog har skogen delvis stormfällts och delvis avverkats och körts sönder.

 Ida står här och ser lika förvirrad ut som jag känner mej.

Vi kliver över det sönderkörda och hittar en bit stig på andra sidan, men snart är det likadant igen. Jag orkar inte ens försöka hitta vägen till Slätberget längre, så vi vänder och går hemåt igen. Trist. Vi får gå en annan väg dit nån annan dag, helt enkelt.

Tillägg, kvällsprommis:

På kvällen går vi en "halvrunda" ner på Klampen. Det är sååå otroligt härligt att man faktiskt kan gå var som helst nu. Snöfritt. Vilket vackert ord det är!

Mina fötter, däremot, är lite slitna redan. Ont.

Minns ni den där båten som man lämnat utanför bryggorna? Den som fick frysa fast i isen. Det är den här båten, som nu har tinat loss igen.

Jag trodde nog att det skulle ligga någon båt här vid bryggorna. Det var så mycket folk vid båtklubben i förrgår, när vi var här, att jag inbillade mej att det var sjösättning på gång. Fel hade jag, tydligen, för inga båtar alls i sikte.

Men det har varit människor ute på ön också. Den här lilla figuren, fåret Shaun tror jag bestämt att det är?, satt inte här i trädet när vi gick förbi det senast.

Inte heller den här lilla tygpåsen hängde i ett träd några meter därifrån.

Här missuppfattade kameran och jag varandra och fokus ligger någon annanstans, men bilden är den enda jag tog på detta "spännande" motiv, så den får vara med ändå.

Men NU, nu blir det inget mer bloggat idag. Jag är trött och ska ta mej en dusch innan jag kryper ner mellan egna lakan. Skönt att sova hemma.