Ida hit och dit

På förmiddagen åker vi ut för att shoppa lite. Det blir en grill, det var det viktigaste, för den vi hade i Mellansjö har ju rostat sönder och lämnades på återvinningen igår. Men jag ville dessutom köpa mej en ny, lite tunnare jacka. Den jag hade fick tyvärr en massa marschallbränsle på hela ryggen i höstas, när jag var på utbildning med jobbet (jag borde ha krävt att få en ny av kommunen, men det gjorde jag inte). Jag hittade i och för sig en jacka idag. Fin och skön modell och fanns i klarrött, jättefin färg. Men tyvärr... i min storlek fanns det bara ganska mörkt blåa jackor... och jag ville hellre ha en röd. Köpte ingen, men går nu här och velar om jag ändå kanske ska köpa mej en blå jacka? För jag orkar inte springa i hur många affärer som helst för att få tag i en jacka, så kul är det inte! Var på tre affärer idag, mer än nog.

Här på bilden är vi på Ungdomsfältet vid hamnen, den där fotbollsplanen där det finns en skylt om att man är välkommen men plocka upp efter hunden. Sympatiskt, tycker jag. Vi köpte med oss lunch och satt i ett av avbytarpåsen och inmundigade densamma. Joggare sprang förbi och tre män kom för att fixa med fotbollsmålen... men Ida brydde sig väl inte om sånt där bjäfs. Hon bara är. Perfekt.


På hemvägen kliver vi av vid Vallen och går genom skogen hem. Här har Fröken stannat alldeles själv och jag passar på att ta en helfigur-bild av henne. Så ser en briard alltså ut, under pälsen.

Idag sms-ade jag en på Ida till våra grannar, som för tillfället inte är hemma. Fick tillbaka ett väldigt positivt meddelande om hur fin hon blev. Och då var de inte ens förvarnade om att hon skulle klippas. De är ju våra allra mesta, bästa och underbaraste hundvakter och jo, de kunde visst tänka sig att ha hand om Ida. Trots att hon numera ser ut som hon gör *S*

Eftermiddagen ägnade åt räfsning av gräsmatta. Ganska tråkigt, men det gick rätt bra. Framsidan är klar och ser skaplig ut. Massor med mossa är det, men vi får väl hoppas att gräset orkar ta sig upp ändå.

På kvällen går vi ut på Klampen. När vi kommit såhär långt börjar det blåsa litegrann och jag känner hur håret flaxar omkring öronen på mej. Filosoferar lite kring hur jag nu ska kunna illustrera hur blåsigt det är... förut var det ju bara att ta en bild på en "vindpinad" Ida. Nu syns det inte alls på henne, ju! *S*

 Det blir lite vågor iallafall. Och Ida har hittat en pöl med gott, gott vatten och tar sej en slurk.

 Här är hon igen. Ni måste ju få se henne ur alla tänkbara vinklar, nu när hon är "ny"!!

Som sagt var, det börjar blåsa, och molnen samlar ihop sig. När vi gick hemifrån var det strålande sol och jätteskönt väder. Jag har bara shorts och t-shirt på mej. Blir en gnutta orolig för att vi inte ska hinna hem innan regnet vräker ner.

Ida är redan på väg hemåt och står uppe på stenarna här och undrar var jag tog vägen?

När vi kommer hem lyser solen igen, men runtomkring är himlen svart. Jag skyndar mej att ta in dagens tvätt. Nu kan det få regna, om det vill.

Kommentarer

  1. Det är svårt att se sig mätt på Ida, den "nya hunden". Det ser så härligt skönt och bekvämt ut att vara hon nu! Ändå är det så kul att lille Alfred inte var det endaste dugg häpen över förvandlingen - Ida var Ida, är Ida och för alltid Ida. Nog ger det en en liten tankeställare, faktiskt, när det gäller vuxna människors åsikter om allt möjligt.

    T-shirt och shorts - då var det sommar hos er också. Förresten är rabarbern på Spånga inte alls så stor som din, trots att den står soligt och så. Din är nog genmanipulerad, haha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullständigt med dej när det gäller Alfred. Inte för en sekund att han tyckte att hon var nåt annat än Ida, medan alla andra (det var några stycken där, fem människor faktiskt) stod och "ojade" sig över hur annorlunda hon var. Fast alla var positiva och tyckte att hon blev fin och söt.

      Jag blir alltmer nöjd själv med den här klippningen. Hon är sej lik i humöret. Allra först tyckte jag att hon var lite dämpad och undrade vad jag hade gjort med henne, men nu tror jag att hon är tillfreds med livet och sin nya frissa.

      Min rabarber är icke genmanipulerad *S* Den bara växer ändå, så det så! Jag är lite förvånad, faktiskt. Men det dröjer inte många dagar innan jag kan plocka och göra en liten paj åt oss. Mums!

      Radera
  2. Vilken härlig sommarklippning för fina Ida! Måste vara skönt att bli av med lite päls inför sommarvärmen. Fin! Vår hund skulle behöva detsamma!

    Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar