Alfred och sen ett veterinärbesök

På förmiddagen behöver Alfred sällskap en stund och vi åker till Bosvedjan. Killen är en hejare på att dammsuga...

 ... så det hade varit bättre om han hade kommit hem till oss! Då hade vi fått städat och fint *S*

På eftermiddagen har vi en tid för Ida hos Marie på Berguven. Trodde väl knappast att det skulle finnas någon tid redan idag, efter långhelg och allting, men det gjorde det alltså.

Nu är ju inte Ida halt längre och inte ömmar hon så väldigt på den lilla "knölen" som sitter vid sporrarna på vänster bak heller. Men trots det så tycker "vår" veterinär att den ska tas bort och det gör inget om det sker redan imorgon. Så... vi får en ny tid imorgon bitti.

Marie tycker att Ida är vid god vigör för sin ålder, hör inget konstigt varken på hjärta eller lungor och ser ingen särskild risk med att söva och så... men visst känns det lite lite oroligt ändå. Vikten ligger så bra också, strax under 32 kg väger hon, min vackra donna.

 Hon är inte vit på ryggen, men solen tittar fram och skiner på henne, så det ser nästan så ut.

Det börjar grönska litegrann här och där, inte bara granarna utan också lite gräs som sticker upp.

När vi går ut på kvällspromenad är solen på väg ner. Det är vackert att leva.