Ekebacken

Ikväll, efter regnskuren, gick Ida och jag till Ekebacken. När jag var liten var den en hel skog. Ja, alltså... tyckte jag då. Den är precis lika stor (läs: liten) nuförtiden. Men då kändes den så mycket större. Ibland om somrarna gick det djur på bete här. Var det hästar var det ju roligare än om det var kor. 

En tid lekte jag indian här. Hade fått tag i nån "riktig" indianbok, inte om indianer och cowboys, utan en med ritningar på hur wig wams skulle se ut, hur fjäderskrudarna var konstruerade och hur fjädrarna skulle vara osv osv. Väldigt spännande. Vad jag kan komma ihåg var jag ensam om den där leken, men det är möjligt att någon annan kanske var inblandad. Som en lillebror eller nåt? Minns inte.

Om man stänger grinden kan man ändå passera till fots genom den här snillrika konstruktionen. Fiffigt, eller hur. Inga djur kan ju krångla sej ut här, men tvåbeningar (och så klart såna djur som Ida) kan slinka igenom.

 I Ekebacken finns förstås ekar.

Och en och annan blomma. Det här är antagligen nån väldigt vanlig blomma som alla borde veta namnet på, men i min familj är det lillasyster som är Växtkännaren och inte jag. Så vad ska jag gissa på? Gulsippa? Ingen aning *S*

Den här blomman, har mina föräldrar berättat för mej, heter nunneört. Den ser ungefär ut som en gullviva fast i "fel" färg. Fin!

Vinbergssnäckor är det gott om här. De kryper omkring överallt.

Här tar Ekebacken slut och på andra sidan är det jordbruksmark. Varierar vad som finns där. Hagmark eller odlat, det skiftar från år till år. Just i år blir det nog vallodling, som det såg ut. Ida kollar. Och sen får hon nån trevlig doft i näsan och travar iväg längs stengärdet och märker inte så mycket av att jag faktiskt går därifrån. (Väldans vad ouppmärksam hon varit på sistone... tappat bort mej hemma på Klampen och nu det här..? Fast här i Skåne har hon så många nya lukter att kontrollera, så hon är förlåten).

När hon så småningom (efter nån minut eller så) märker att jag faktiskt inte är just där hon är, då får hon fart på benen! *S*

 Vi är på väg ut ur Ekebacken igen. Ljuset på himlen var riktigt läckert i verkligheten.

Inledde ju det här inlägget med en snillrik konstruktion... här är en till. Nån sorts staketstängning av det lite mera krångliga slaget, ser det ut som. Här tar sig ingen förbi utan besvär, minsann.