Tågresa

06:00. Tåget lämnar Sundsvalls station i riktning söderut.

Ida gör precis som vanligt. Krumerlurar ihop sej vid våra fötter och rör inte en fena förrän det är dags att kliva av. Hon är helt underbar att ha med sig såhär. Folk och hundar kliver på och av, går förbi... Ida ligger helt lugn och avslappnad. Så skönt, både för henne och hennes människor.

Tågbytet i Stockholm går perfekt. Tåget är exakt i tid och vi hinner leta reda på rätt spår utan att stressa.

Någonstans i Sverige, minns inte riktigt var... det kan ha varit i Linköping... kliver denna hovawart på tillsammans med sin medelålders matte med rosa rosetter i håret. Herrn som satt på det här sätet till vänster fick vackert ta och byta plats för, förklarade rosettmatten, när hon skulle boka platsbiljett till sin hund var platserna slut.

Någon som förstår logiken? Platserna var slut, men hunden måste ha ett eget säte så farbrorn fick byta plats och sätta sej någon annanstans, där det var ledigt(!). 

Hunden var lite nyfiken på mej, så jag papparazzifotade...

... och kolla här!!! Även hunden hade rosa rosetter. I öronen!!! Fråga mej inte hur hon, matten, hade fått fast dem på för sätt, för det fattar jag inte riktigt?

Ibland blir jag mer förvånad än annars. Och rosetter i öronen på en hoffe fick mej att höja på ögonbrynen ganska så rejält, kan jag tala om.

Om tågbytet i Stockholm gick fint, så gick det desto sämre i Hässleholm. Där hade vi exakt sex minuter på oss innan tåget till Vinslöv skulle avgå. Och då skulle vi upp en våning, förflytta oss en bit i sidled och sen ner en våning igen, för att komma ut på rätt perrong.

Behöver jag säga att kön till hissarna var låååååång? Nä, såklart. Sture tog väskan och ryggsäcken och jag tog hunden (hon väger lite drygt 30 kg) och så tog vi rulltrapporna och möttes av folks breda leenden. Tur att hon är så otroligt hanterbar, den här hunden.  Vi har aldrig någonsin åkt rulltrappa förut.

Men vad hjälpte det, att vi skyndade oss så mycket vi bara kunde? Inget alls. En minut före avgång stängs dörrarna på Skånetrafikens tåg. Sen går de inte att öppna och tåget går. Punkt slut. Sture kämpade och gick så fort han bara klarade av, med sina höfter, men vi hann inte. Det är tåget här på bilden som just rullar iväg. Sture blir så trött på alltihop att han vänder det ryggen.

Inget att göra åt det. Nästa tåg skulle gå om en timme, men min snälla pappa hämtade oss med bilen istället, det gick lite fortare. Det är bara en kort, kort resa mellan Hässleholm och Vinslöv.

Min lillasyster med familj var också på besök hos mina (våra) föräldrar och här spelar vi lite kort, som vanligt. Flickan längst bort är min systerdotter.

 Kvällspromenad i Bergmans allé, ner mot kyrkan.

Och runt lilla Vinslövssjön.

Där hade någon lämnat alldeles vansinnigt för mycket bröd till fåglarna. MUMS! tyckte Ida och blev aningen  missnöjd med att jag tyckte att hon inte alls fick äta sådär mycket gammalt fågelbröd.