Mitt i veckan

En dag mitt i veckan, ja onsdag alltså, tar jag mej till Ankarvägen. Där bor en före detta före detta kollega, som fyllt jämna år. Vi är några stycken som överraskar med ett besök och en liten present. En trevlig stund med gott fika och goda skratt blir det. Känner att vi har haft mycket roligt ihop på "gamla jobbet". Men det är bra på det nya också!

 Efteråt tar jag mej en prommis mot stan. Kan såklart inte traska hela vägen hem till Njurunda, så jag tar bussen. De säger att man ska byta ut sina busskort senast den 11 mars. Toppen, tänker jag, som åker buss otroligt sällan nuförtiden, då passar jag på här på Navet.

Men icke. Trots att man ställt upp en barack för ändamålet(!!!) så kan man inte byta busskort idag. Nej, nej. Alla ska tydligen byta sina kort mellan den sjunde och femtonde mars. Då kommer inte jag att sitta på nån buss, det är jag rätt övertygad om. Hur i hela friden ska jag komma ihåg att byta kort då?

Och varför ska nu det vara så himla viktigt, då? När jag så sällan åker buss..? Jo, för det är nämligen så att bussarna i den här stan är kontantlösa. Det går alltså inte att betala sin resa på bussen(!). Eller jo... man kan visst betala med sitt bankkort på nåt vis. Men man får rabatt om man har ett busskort.

I-landsproblem.

Eftersom vi hade en sån fin promenad ute på Klampen häromdagen, så tänker jag mej en repris idag.

Redan här, vid grindarna, inser jag att det kommer att bli en dålig repris. Då bar skoterspåren. Idag gör de inte det... puh.

 Men solen skiner så vackert, så vi strävar vidare.

Ibland sjunker fötterna bara ner litegrann.

Men alldeles för ofta trampar jag igenom rejält och jag säger det en gång till: PUH!


Det är sååå jobbigt och jag hinner tänka att "idag tar vi en kortare runda". Observera, jag tänker detta. Jag säger inget. Och Ida är en bra bit före. Jag har inte alls hunnit fram till där stigen delar sig. ÄNDÅ väljer hon att ta till höger i det här "vägskälet" och gå en lite kortare runda. Ni ser henne därborta i högerkanten på bilden.

Hur går det till? Hur kan hon veta?

Här och där på Klampen står det såna här infomationsstolpar och här kan man läsa att precis här framför fanns det en gång i tiden arbetarbostäder. En bild på dessa finns också, så att man med fantasins hjälp kan "plantera" en byggnad framför sig.

Vackra och lite ovanliga (för breddgraderna iaf) träd finns kvar efter att det här på ön en gång funnits en stor träpatrons-herrgård med vidhängande park.

Kommentarer

  1. Åh, vad mycket roligt jag hade att läsa idag! Tanken slår mig att det känns krångligt och svårt att åka buss nu för tiden. Åtminstone om man vill betala för sig. I olika städer beter man sig på olika sätt. Även det krånglar till det då jag besöker andra städer då och då. Därför blir det oftast bilen. Tyvärr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite krångligt är det att betala. Och bor man inte centralt (utan i Kovland, Njurunda eller nån annan trevlig del av kommunen) så är det väldigt svårt att komma dit man vill när man vill.

      Dessutom är Navet är riktigt otrevligt ställe fyllt med människor som skulle behöva någon helt annan plats att hålla till på.

      Radera
  2. Samma krångel här med bussar och ickebetalning!! Man undrar vad de håller på med!!Jag gjorde samma miss som du idag och fick mig en jobbig tur utefter havet! Oj... vad trött jag var när jag kom hem!
    Men min kamera sover fortfarande i sitt vinteride så det blev inga bilder! Kanske borde jag försöka väcka den och damma av den lite?
    Annars mår vi något så när bra tror jag.
    Fina bilder fick du till!!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter bra att ni mår något så när bra. Att du ska damma av kameran tycker jag verkligen. Saknar lite nya bilder i din blogg, det gör jag. Men det måste ju kännas kul om man ska kunna fota, annars blir det inget.

      Kram!

      Radera
  3. Buss har jag inte åkt sedan jag hade min pyreneer Kim och försökte få henne att passera som "hund i väska" genom att köpa den största sportbagen som fanns. Tungt blev det och märkligt såg det ut och vad jag tänkte på vet jag inte - det hade liksom blivit bra mycket billigare att lösa en extra biljett (Ja, på den tiden man kunde det, alltså…) än att handla en väska för ett enda tillfälle!

    Jag har inte varit ute i snösörja annat än med bilen och oj, vad slirigt det var.

    De vet. Hundarna. Särskilt när man delat några år tillsammans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knasboll. En pyreneer går inte som hund i väska *S*

      Och ja. De vet. Men hur bär de sig åt?!

      Radera
  4. Sen är det verkligen vackert där i dina omgivningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk att ha ett sånt ställe på promenadavstånd hemifrån. Det är nåt att känna glädje för!

      Radera
  5. Hon är klok Ida och jag funderar oxå på hur kan de veta med de har väl det där sjätte sinnet som inte vi har .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert så. Men det är ändå fascinerande att se och man undrar hur det funkar, egentligen?

      Radera

Skicka en kommentar