Mitt i veckan

En dag mitt i veckan, ja onsdag alltså, tar jag mej till Ankarvägen. Där bor en före detta före detta kollega, som fyllt jämna år. Vi är några stycken som överraskar med ett besök och en liten present. En trevlig stund med gott fika och goda skratt blir det. Känner att vi har haft mycket roligt ihop på "gamla jobbet". Men det är bra på det nya också!

 Efteråt tar jag mej en prommis mot stan. Kan såklart inte traska hela vägen hem till Njurunda, så jag tar bussen. De säger att man ska byta ut sina busskort senast den 11 mars. Toppen, tänker jag, som åker buss otroligt sällan nuförtiden, då passar jag på här på Navet.

Men icke. Trots att man ställt upp en barack för ändamålet(!!!) så kan man inte byta busskort idag. Nej, nej. Alla ska tydligen byta sina kort mellan den sjunde och femtonde mars. Då kommer inte jag att sitta på nån buss, det är jag rätt övertygad om. Hur i hela friden ska jag komma ihåg att byta kort då?

Och varför ska nu det vara så himla viktigt, då? När jag så sällan åker buss..? Jo, för det är nämligen så att bussarna i den här stan är kontantlösa. Det går alltså inte att betala sin resa på bussen(!). Eller jo... man kan visst betala med sitt bankkort på nåt vis. Men man får rabatt om man har ett busskort.

I-landsproblem.

Eftersom vi hade en sån fin promenad ute på Klampen häromdagen, så tänker jag mej en repris idag.

Redan här, vid grindarna, inser jag att det kommer att bli en dålig repris. Då bar skoterspåren. Idag gör de inte det... puh.

 Men solen skiner så vackert, så vi strävar vidare.

Ibland sjunker fötterna bara ner litegrann.

Men alldeles för ofta trampar jag igenom rejält och jag säger det en gång till: PUH!

Det är sååå jobbigt och jag hinner tänka att "idag tar vi en kortare runda". Observera, jag tänker detta. Jag säger inget. Och Ida är en bra bit före. Jag har inte alls hunnit fram till där stigen delar sig. ÄNDÅ väljer hon att ta till höger i det här "vägskälet" och gå en lite kortare runda. Ni ser henne därborta i högerkanten på bilden.

Hur går det till? Hur kan hon veta?

Här och där på Klampen står det såna här infomationsstolpar och här kan man läsa att precis här framför fanns det en gång i tiden arbetarbostäder. En bild på dessa finns också, så att man med fantasins hjälp kan "plantera" en byggnad framför sig.

Vackra och lite ovanliga (för breddgraderna iaf) träd finns kvar efter att det här på ön en gång funnits en stor träpatrons-herrgård med vidhängande park.