En tisdag

Förmiddagspromenad. Eller för-MODD-agspromenad. För moddigt är det idag. Blött och blaskigt. Emil kollar om det möjligen finns nån geo-cach att hämta i närheten.

Efter lunch traskar vi ner till fabriksområdet vid Nyhamn. Där, alldeles nära hemma, ligger ett vrak(!) som jag inte haft en aning om att det fanns där. De gula masterna sticker upp ur vattnet.

Det har i och för sig sin naturliga förklaring att jag inte går här så ofta. Jag tycker helt enkelt inte om det här området, som tillhör ett av landets värst förgiftade. Är rädd att hunden ska få förgiftade tassar... Men en enda gång, som idag, ska väl inte skada henne. Hoppas jag. Ida har för övrigt himla kul här runtomkring. Kollar in en massa bråte. Hon skulle blivit en utmärkt räddningshund, hon gillar verkligen konstiga underlag och att kliva omkring bland skräp och skrot.

Fast det är ju bra om de älskar att hitta okända människor också. Det gör hon inte. Men miljön skulle hon uppskattat.

Hur vi än letar efter den där geo-cachen, som eventuellt är ett gammalt c-vitaminrör, så hittar vi den inte. Jag klänger till och med under den halvruttna bryggan och kollar... men nix, ingen cach i sikte.

Och sedan... sedan hämtar vi hem Sture! Här sitter han, med kryckor för säkerhets skull, mätt och belåten efter första middagen hemma på över en vecka, och tittar lite på tv. Så skönt att ha honom här igen.