Redan på morgonen kunde vi konstatera att Ida var såååå mycket bättre i benet. Hon låg bredvid mej i sängen, som hon alltid gör på morgonen. Två små klappar på henne betyder "nu kliver vi upp" (fast innan dess är det en obligatorisk gose-stund, mer eller mindre lång) och då skuttar hon ner på golvet omedelbums. Så också idag.
Hon fick gå ut på baksidan som vanligt och klättrade nerför trappan från altanen utan problem. Men jag bad henne inte hämta tidningen idag. Hon behövde inte klänga på brevlådan, tyckte jag.
Vid lunchtid bar det iväg mot Timrå, där Sundsvallscyklisterna arrangerade Höstrusket, en mountainbike-tävling.
Vickan hade hamnat i funktionärstältet. Ser rutinerad ut, minsann, trots att det var första gången.
Ida tyckte det var lika lattjolajban med cykeltävling idag som förra söndagen. Men hon är också en hund med en riktigt väl fungerande "av- och på-knapp". Här är den "AV". Ligger lugn, men uppmärksam, och bara är. Världens mest underbara hund att ha med sig, överallt och i alla miljöer!
Fullmåne är det när vi gjort klart med veden. Går in och äter lite och har en mysig kväll.
Hon fick gå ut på baksidan som vanligt och klättrade nerför trappan från altanen utan problem. Men jag bad henne inte hämta tidningen idag. Hon behövde inte klänga på brevlådan, tyckte jag.
Vid lunchtid bar det iväg mot Timrå, där Sundsvallscyklisterna arrangerade Höstrusket, en mountainbike-tävling.
Vickan hade hamnat i funktionärstältet. Ser rutinerad ut, minsann, trots att det var första gången.
Ida tyckte det var lika lattjolajban med cykeltävling idag som förra söndagen. Men hon är också en hund med en riktigt väl fungerande "av- och på-knapp". Här är den "AV". Ligger lugn, men uppmärksam, och bara är. Världens mest underbara hund att ha med sig, överallt och i alla miljöer!
Det var förstås Johan som skulle cykla. Här är några bilder med förberedelser, start, varvning och målgång.
Och så här gick det. GRATTIS!!!
Alfred var och tittade på också. Han tyckte det var jättekul. Eller kanske inte *S*
Sen hämtade Sture och jag ett vedlass och drog iväg till Mellansjö. Där såg det ut såhär när vi kom fram. Ögonfröjd!
Ida får lite hjälp att hoppa ur bilen (jag tycker att vi kan spara lite på benet), men sen är det full fart på henne. Glad att vara i Mellansjö, tror jag.
Tuggben är alltid gott!
Hon tar det med sej ut och äter upp det, alltihop, medan Sture och jag kör in lite ved och travar upp den vi har med oss. Den får ligga under taket vid garageporten. Till nästa höst, eller nåt. Då är den torr och fin.
När Ida ätit upp sitt tuggben blir hon smått galen. Ligger och rullar sej, morrar och är allmänt tossig. Ligger sen på mage, slår med framtassarna, viftar med svansen rakt upp och småskäller... en riktigt GLAD hund!
Och vi blir lika glada, vi. Så jätteont kan hon inte ha idag.
Puh! Ser ut som en gullig hund mår mycket bättre idag.
SvaraRaderaDet gör hon. Verkligen. Busig och lite halvgalen, precis som en briard ska vara. Och vi är sååå glada för det!
RaderaSå skönt att Ida är bättre i benet, och visst är bilderna ögongodis, ja alla bilderna !
SvaraRaderaJag är lika ledsen varje gång hon har ont och lika glad varje gång det lättar igen. Den här gången gick det fort. Hon är inte 100% bra, men så mycket bättre än igår. Och glad! Bara det... *ler*
RaderaAtt just du gillar mina bilder, som bara är vardagsbilder (jaja, det är söndag), är riktigt kul! Mästerfotograf som du är.
Vilken skillnad på dagens bilder och gårdagens på Ida! Man ser verkligen att hon mått riktigt gott och undra på det med så roliga aktiviteter. Verkligen skönt att hon blev bättre så snabbt.
SvaraRaderaHaha, bilden på den lille "glade" åskådaren är härlig och kul för Johan att balansera högst upp igen! Sen har ni det verkligen vackert däruppe!
Det var en så bra aktivitet igår. Mycket folk och cyklister att hålla kollen på, bli lite klappad här och där och röra sej lite lagom i skogen, sen Mellansjö med andra lukter och så tuggben på det... Fullt upp, men väldigt lugnt för kroppen och det tror jag hon mådde bra av.
RaderaIdag, måndag, mår hon ännu bättre i benet. Ser alldeles kurant ut, men jag vet ju hur vanskligt det är, så vi fortsätter leva pensionärsliv. Lugnt och fridfullt.