Blåbären hade jag plockat tillsammans med Ida på förmiddagen. Hon rör sej, sätter ner foten på benet hon har ont i, men haltar fortfarande. Att plocka bär är bland det tråkigaste hon vet, så mest låg hon på stigen och väntade på att vi skulle gå vidare. Och det var kanske bra det, att hon tog det lilla lugna idag och vilade benet.
På vägen till Aprilvägen skulle jag in på en mack och göra ett litet ärende. Upptäcker då att pajen, som jag lagt i en plastkasse och ställt i baksätet, var mycket blötare än jag hade trott. Den såg så fin ut... men... en massa blåbärssaft hade runnit ut i kassen OCH ut på sätet(!!!!!!!!). Det jag sa då lämpar sej inte för skrift, men vi kan väl säga att jag svor så det osade, högt och ljudligt. Så pass att en farbror som höll på att tanka eller nåt rev av en kilometer torkpapper och kom springande med det till mej...
Tur i oturen så stod pajen på den del av sätet, i mitten, som är skinnklätt i vår bil. Så det GICK faktiskt att torka av det, utan att hela sätet blev blått. Tack och lov för det. Annars vet jag inte vad jag hade gjort?!
Så ja... åter till aftonen. Nu är det avslutat. Punkt och slut. Finito. Hejdå Aprilvägen!
Kommentarer
Skicka en kommentar