Rastlöshet och galenskap

Sambon är av den rastlösare sorten. Flera dagar hemma utan att precis "göra" någonting... det är inte riktigt hans melodi. Han tycker att vi åtminstone kan åka till Mellansjö?! Jag säger först nej, men sen ångrar jag mej. Han är ju hur som helst en vuxen människa och tror han att han klarar av att köra bilen dit, så gör han kanske det? Det räcker med en krycka hemma och inomhus, så..?

Galenskap är det, men vi packar ihop och far iväg.

Innan vi åker lagar jag en del mat, som jag ställer för avsvalning. När vi kommit en bit på väg kommer jag på att maten fortfarande står framme. Lånar ut en nyckel till A&A, som ska på Småstadsliv i Ovansjöparken i våra trakter ikväll. De lovar att åka förbi och ställa in maten i kylskåpet. Man tackar för hjälpen!

Det går skapligt att komma till Mellansjö. Han vill ju inte gärna klaga och gnälla, nu när han har hittat på det här lilla äventyret själv, den gode Sture. Lite plågad är han. Men ändå mycket mindre ont än i tisdags, och det bådar ju gott. Verkligen.

Den här kvällshimlen är fotad på sista prommisen med Ida, som också ser rättså pigg ut, men grannen är inne och kollar läget hos oss och tycker att hon är "låg". Och det är hon. Det är inte den alldeles vanliga Ida, men även hon är fräsch, jämfört med i tisdags. Allt går nog åt rätt håll och för hussens del mycket fortare än man ens vågade hoppas, än mindre tro.

 Väldigt vackra blåklockor i mängder finns det längs vägen.

Bild tagen på långt håll i för lite ljus och med blixt... men titta! Hon kan rulla sej!!! Hon, som inte ens kunde lägga sej ner häromdagen. Än mindre sprattla såhär.

Hon är fasligt nöjd själv också. Ta en titt på svansen och hållningen *ler* Och inte är hon dålig i magen av medicinen heller. Inte ännu iallafall. Tydligen kan den ge hemska biverkningar i form av kräkningar och diarré, men än så länge ser briardens plåtmage ut att hålla för påfrestningarna. Skönt.