Sveriges nationaldag

Varierande väder har det varit denna dag, Sveriges nationaldag. Hela förmiddagen var det som pappa brukar säga, nämligen "rätt som det regnar kommer det en skur". Men sen höll det upp ett tag och vi kunde avnjuta våffellunch/fika på altanen. Äckliga, knallhårda våfflor av mix(!). Jag gör alltid min våffelsmet själv, det är ju världens enklaste sak. Men av någon mysko anledning fanns det ett paket våffelmix i skafferiet här i Mellansjö.. så då fick jag för mej att använda det. Bläh, rekommenderas icke!

Sen regnar det lite mer men så spricker det upp, den blå himlen lyser igenom mellan molnen och Ida och jag tar en promenad. Hon börjar dock med att försöka skrämma grannens katt litegrann och springer som en leopard över gräsmattan. Men katten är inte rädd för Ida, vet ni ju, så han satt bara kvar och nästan sträckte ut tungan åt henne och gjorde fula grimaser.
- Hahaaa... jag är inte rädd för dej! tror jag att han sa, där han lugnt satt kvar på en grästuva.

Ida vände om och lommade lite moloken iväg tillsammans med mej. 

Vi gick över bron som går över inloppet till Mellansjön. Det är vackert här.

 Eller hur?!

Vi följer en av skogsvägarna, de är fina här. Ingen trafik, såklart. Men tyvärr kan man inte komma runt utan de här vägarna tar slut med en vändplats mitt i skogen och man får vända och gå tillbaka samma väg.

Tråkigt nog kommer vi inte så långt som till vändplatsen idag, för jag ser att Ida markerar litegrann på vänster fram. Attans! Hon tål verkligen inte såna där tilltag som kattjakt, nu har hon ont igen. Vi vänder genast och går hem igen. Inga problem än så länge, hon linkar lite, lite bara.

Gemensamt tog vi tidigare på dagen ett beslut om att vi skulle grilla idag. Men då börjar det givetvis regna igen. Sture sitter i regnjacka och sköter maten, fläskfiléspett och majskolvar. Inomhus grejar jag med potatisgratängen, såsen och salladen.

Regnet tilltar och Sture tar helt sonika grillen med sej och flyttar in under häggen.*S*
Alla sätt är bra, utom de dåliga!

Till efterrätt lite senare ikväll ska vi avnjuta den här härliga äppel- och rabarberkakan, som vår söta granne kom över med lite tidigare. Då var den fortfarande varm och alldeles nybakad. Tack, snälla du!

Och nu är Ida blockhalt. Stödjer överhuvudtaget inte på benet. Det är så tråkigt. Vilar hon några dagar så går det väl över som vanligt. Men jag tycker så synd om henne, lillgumman.