MAT med mera - midsommar!

Midsommarafton... blev en dag i köket, åtminstone i början. Jag vill göra egen glass till jordgubbarna. Det blir ju så mycket godare så. Jag äter inte så många jordgubbar, för då får jag ont i magen, så jag får väl äta desto mera glass istället.

Sen går jag ut för att hämta rabarber. Tänker mej att baka en rabarberkaka att ta med på vår lilla "teater-picnick" ikväll. Då ser jag att det ju faktiskt bor en liten pippi i boet uppe vid taket på vår altan. Trodde ett tag att boet inte skulle användas, men jo, där ligger hon och ruvar säkert på några ägg. Så kul!

 Provar ett nytt recept på rabarberkaka, nämligen ett hos Farbror Grön. HÄR kan du läsa det.

Vi har gott om rabarber, så jag bestämmer mej för att koka lite saft också, när jag ändå är i köket och donar.

Jag plockar dock lite för mycket... så det får bli dessa små godingar också. Ugnen är ju ändå varm... som mamma brukar säga, när hon bakar en sort till... och en sort till... och en sort till... *ler*

Nu står potatisen på spisen och kokar och strax får vår lilla vingbeklädda hyresgäst sällskap ute på altanen, där vi ska avnjuta vår lite sena lunch.

Fram emot kvällen ger vi oss av mot Ragunda kommun i Jämtland. Där ligger Döda Fallet...

... och där vankas det teaterpremiär ikväll.

Här finns Sveriges enda vridläktare och den är maffig, minsann. Man sitter här... och så vrids läktaren runt och skådespelet sker på olika platser runtom. Det är en väldigt annorlunda och häftig upplevelse. Att pjäsen, skriven av Sven Wollter, också är sevärd, rolig och lite allvarlig på samma gång, gör inte det hela sämre. Utmärkta skådespelare och skön musik. Rekommenderas!

Under föreställningen är det förbjudet att fotografera, men här är den slut.

På hemvägen stannar vi till vid Thailändska paviljongen, tänkte att det fanns en fin äng strax intill, där Ida kunde få springa omkring lite. Men se, det gick inte alls det. Nån hade 50-årsfest i restaurangen som ligger där bredvid och de ville inte ha nån hund där alls.

Vi åker vidare och träffar på den här lilla krabaten. Han(?) kan inte vara gammal. Nån mamma syns inte till, men förhoppningsvis är hon väl i närheten.

Nyfiken som 17 kommer han traskande mot oss, här har han strålkastarskenet på benen. Det är faktiskt precis mitt i natten. Det är ganska ljust, men inte riktigt tillräckligt för att det ska fungera med fotografering.

Vi lämnar pytte-älgen bakom oss och åker en liten bit till, till Boda rastplats. Den ligger litegrann mitt i ingenting och inga 50-årskalas är i vägen för vårt lilla Låt-Hunden-Sträcka-På-Benen-Stopp. Utsikten är vidunderlig och det finns ett dass för mej, som är tvåbent, också. Finemang.

Som sagt var, det är mitt i natten, och efter detta styr vi kosan hemåt. Ganska (väldigt) trötta, men nöjda med en härlig midsommarafton!