Ett försök till bild av fästing. Gick inte så bra, men vem vill titta på fästingar? *S* Detta är den andra den här veckan, som jag plockar från Idas huvud.

En klen marssol skänker mej lite glitter på vattnet. Tack för det.

Det var här den stackars sista isen låg. Nu är den borta.

En välslipad, stor bit av ett träd ligger uppspolad på stranden. Vilka konstverk naturen kan skapa! Tack för det också.

Smultronblad i grön nyans. Också det något att vara tacksam för. De lever, de små sötingarna.

Sture säger ibland att Ida inte är någon hund, utan en "muterad get". Jag är nästan benägen att hålla med honom när jag ser henne helt obehindrat springa omkring på klippor och stenar. Syns inte det minsta att hon snart fyller 10 år. Och på tal om det, så fick vi brev från vår veterinär häromdagen. Det är dags att vaccinera och så har de erbjudande om "seniorkoll". Senior?!! Ida??? Ja, hon är ju faktiskt rättså många år, även om jag inte vill kalla henne gammal riktigt ännu.

Klättrar och kliver och är ungefär tusen gånger vigare än sin matte *S* Undrar om jag kanske skulle gå på seniorkoll? Jag känner mej mycket skruttigare än Ida.

Dagens repris-promenad på Klampen har ett enda syfte (förutom att jag tycker om att gå där), nämligen att tala om för Fröken Briard att det är förbjudet att försvinna... Jag har planer på att säga åt henne på skarpen EXAKT där hon tänker avvika från vår inslagna väg.

Nu är vi snart framme på Det Stället och jag hoppas att hon tänker göra om sitt lilla "rymningsförsök".
Men oooooh! Då får jag syn på dessa, årets allra första små, små blåsippor. Sicken otrolig tur att jag lyfte blicken från dem i samma sekund som Ida kliver av från stigen OCH tänker gå och äta(??) eller vad det nu är hon tänker göra.

Jag är tvungen att ta i med Arga Rösten inte bara en, utan två, gånger. Hon stannar och tittar förvånat på mej, travar sen glatt tillbaka och viftar på svansen. Ser helt oskyldig ut och undrar om jag har en liten karamell eller nåt?

Hon är väl bara fööööör söt! *S*


Här står en gräsand och fryser om fötterna. Han bytte fot ideligen och värmde dem växelvis i fjäderdräkten. Just här har han näbben ute, men annars ville han gärna stoppa in den under vingen och värma den också. Strax intill simmar hans fru, men hon ville inte vara med på bild. Och det måste man ju respektera.

Kommentarer

  1. Bra där att reprisera hundpromenaden och nu vet vi att blåsippor kan vara riktigt farliga, man nästan missar sitt uppdrag! :D

    Tänk, nu har du dokumenterat både första tussilagon och första blåsippan, så jag ligger långt efter!

    SvaraRadera
  2. Du, du har väl fotat blåsippor så det står härliga till?! Stoooora, vackra blå blommor! Jag såg dem hos dej.

    SvaraRadera
  3. Fyyy!!! Har fästingrackarna redan kommit!!!

    SvaraRadera
  4. Jajamensan, Maud. Det har de!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar