Jag är klantig. När jag nu, äntligen, klippt några par vantar och tänkt mej att faktiskt sätta mej och sy lite, packat med mej symaskin och allting till Mellansjö... ja, då har jag glömt den svarta sytråden hemma! Vit tråd till fodret och blå tråd till ett av paren, det har jag. Två par svarta vantar skulle det ju bli också... men nope. De får vänta tills jag kommer hem igen. Istället ska jag minsann ta med mej kameran och ge mej ut i solskenet. Ida får såklart också följa med.

Grannen har kört skoter på sjön, så vi går där för första gången i år. Det är -15 grader, lite drygt, och Ida blir kall om fötterna.

På grund av kalla fossingar (ja, Idas alltså) blir det ingen lång promenad.

Här är vi redan på väg hem igen.

Solen skiner fint idag och vi njuter av den och den blåa himlen. Och hemma i huset eldas det för fullt, så vi ska få upp temperaturen inomhus litegrann.

Fortsättning på vantsömnadshistorien: Gulliga grannen kommer över och så får jag "låna" svart tråd! Super!!! Men... jag hinner sy fyra halva tummar, sen går symaskinsnålen av(!!!). Jag ger upp, det är tydligen inte alls meningen att det ska bli några vantar sydda just idag.

Men iallafall: TACK Sinikka!