Idag när vi vaknade var det -3 grader ute och frost överallt. Månen sken sitt vita sken (klockan var bara fem...) och jag fick titta efter en extra gång för det såg nästan ut att ha snöat. Tack och lov hade det inte det!

Så fort solen tittade fram gick jag ut med kameran och tog dessa frostiga bilder.

Lite grönt är det fortfarande.

Andra växter har antagit en mera brun ton. Men frost är det på dem, oavsett färg.

Till vänster i bild syns Ida. Hon är iallafall frostfri!

Ännu senare på dagen tar vi en skogsprommis. Det vita här är varken snö eller frost utan mossa. Eller nån sorts lav är det väl, men jag kallar det för mossa ändå.

Hela skogen är full och jag tar med mej lite hem att ha i adventsljusstakarna, när det blir så dags. Man måste ju förbereda sej lite, för när det börjar närma sej adventstid kan man antagligen inte plocka nån mossa. Antingen är den fastfrusen eller så ligger den under snön. Huuu. Hemska tanke. Snart är det snö...

Hur fina adventsljusstakarna än blir så kan de ändå inte slå Naturen Själv. Som denna underbara gamla stubbe med mossan som en mössa *ler*

Jag går där i skogen och filosoferar... tänker att jag skulle ha väldigt svårt att bo nånstans där jag inte kan sätta den ena foten framför den andra och gå rätt ut i skogen. Helst ska jag inte behöva sätta koppel på Ida heller, för att komma ut bland träden.

Näää, nära skogen vill jag bo! Och gärna nära nåt vatten också, så jag kan få bada lite då och då.

Vilken tur att jag bor just så.

Bäst som jag går där och finurlar så får jag syn på detta hus mellan träden. Jag blir väldigt förvånad, för här har jag gått huuuuur många gånger som helst och aldrig sett nåt hus. Och det är inte nybyggt, icke. Möjligen nymålat, för det lyser väldigt rött mellan stammarna.

Undrar om jag alltid har gått här djupt försjunken i mina tankar om Livet? Om det är därför jag inte sett det, eller var kom det ifrån?! *S*