Vi åker till Delsbo. Mellan Hudik och Delsbo har man byggt om vägen och i rondeller och refuger har någon gjort de mest fantastsika cykel-konstverk. Jag har aldrig sett nåt liknande, så jag bara måste stanna till och fotografera. Det här kommer att bli en trafikfara, iallafall om det finns fler än jag som tittar mer än en gång på dessa.

Kolla bara den här sadeln, och så en rönnbärskvist på pakethållaren(!)

En halmgris på cykel, med metspö och jättelik träfisk där bak *ler* Underbart!

Och mamma, det kommer fler bilder till dej per mail! Ett broderat segel på en cykel med virkat sadelskydd och stickade vingar... vad säger du om det?!

Så småningom kommer vi fram till Delsbo station och här är barnen som ska med ut på dressintur.

Interiören på stationen är härligt bevarad i gammal stil.

Vi har fått en rad säkerhetsinstruktioner och trafikregler, så nu är vi klara för avfärd.

Så här kul är det att cykla dressin, även om man har så korta ben att man måste stå upp när man trampar. Johan gör tummen upp!

Spännande saker händer längs spåret. Vi ser en huggorm. Han är nog lite skadad..?

Alice är jätteduktig och trampar på. Vi swischar fram!

Lunchen, medhavd pastasallad, intages vid en alldeles fantastiskt vacker strand vid södra Dellen.
En jättestor fisk kommer och vill äta makaroner med oss(!). Den är kvar en lång stund och hämtar till och med en kompis, som också låter sig väl smaka av det som vi kastar i åt dem.

Två tunnlar cyklar vi igenom. Det är riktigt spännande.

Mest skog är det... men en och annan vacker vy kör vi också förbi.

Men här, vid Kaffegrus-stranden (undrar varför den heter så??) stannar vi och vänder dressinerna, pausar en stund och vilar våra nu riktigt ömma rumpor. Aj! Vad ont vi har... och vad låååångt det är tillbaka... 17-18 kilometer... *S*

Ungarna provar att cykla själva, utan vuxna. Funkar finfint!

Sista växeln funkar inte särskilt bra alls... vi spårar ur litegrann, men Alice tar ett stadigt tag i pakethållaren och lyfter upp dressinen på spåret igen. Hon är en stark tjej!

Aldrig har det väl känt så trevligt att få syn på ett par gamla rälsbussar utanför en gammal järnvägsstation. Nu är vi framme! Hasse får skjuts av Emil sista biten.

Trötta ben och fasligt ont där bak, det har vi. Men vilken härlig dag vi har haft! Jag skulle verkligen inte vilja ha den ogjord. Ett fint minne. Och barnen pratar redan om "nästa gång..." *ler*

Vi fortsätter sedan med bil till Mellansjö, där Sture och Vickan har klippt gräs och fixat fram middagen på bordet. Skönt att bara slå sig ner (med tjock dyna på stolen! *S*) och njuta av maten. Kvällen ägnas åt lite kortspel och sånt trevligt.