Om Ida någon enstaka gång inte är inom synhåll för mej och det dröjer lite innan hon kommer när hon visslar... ja, då vet jag att hon har hittat nåt "gott". Idag var det det här "mumsiga" benet av ett okänt, men mycket dött, djur. Urk. Hon spottar snällt ut det och lämnar kvar det när vi traskar vidare. Visst, det är aningen motvilligt, men hon veeeeet ju, trots allt... *ler*

Tussilagon lyser som solen och kan glädja vem som helst!

Gör ett besök på bibblan. Det var verkligen längesen sist. Lånar ett par trevliga böcker med mönster till babykläder... för medan det varit stiltje här i bloggen har det fötts en liten Alfred i släkten. Såklart att han behöver lite hemsydda kläder! *S*

På hemvägen hittar vi den här intressanta högen. Det intressanta är inte att det är älgbajs, utan att älgarna varit så nära bebyggda trakter. Det är kanske 150 meter till närmaste hus.

Skogsvatten är gott, tycker Ida. Eller om det bara är kul att blöta skägget???

"Vaddå, är det förbjudet att vara törstig, eller va?!"