Idag är dagen då "lagen om alltings jä*lighet" blir verklighet hos oss i Mellansjö. Det börjar lite käckt med att jag sätter mej på sängkanten för att prata lite med Vickan i telefon. Vad händer?! Halva sidan där sängbotten är fäst bara lossnar(!) Sture limmar och spikar och lagar och fixar. Och då rinner såklart limmet ner på Idas bädd, som ligger där under sängkanten. Men tvättmaskinen funkar iaf, så jag slänger överdraget i den.

Sen är det nåt knas med avloppet i toan. När man spolar stiger vattnet upp i halva toastolen innan det rinner undan. Känns mysko. Det gurglar sej i golvbrunne också... det är nåt som är galet. Tyvärr är varken jag eller Sture nån rörmokare.

Jahaja. Här var det muslortar! Trodde jag. Vid närmare undersökning visade det sej att det var små baggar av nåt slag. Kändes faktiskt lite bättre med döda smådjur än muslortar. För hade det varit lortar, så hade det inneburit att vi haft levande möss nånstans i köket också. Och i den här lådan hade vi ingen mat, utan bara tomma burkar, elvispen och lite sånt. Så saneringen kändes rätt okej.

Och så till sist... dagens allra värsta bekymmer. Pannan sköter sej inte. Eller... pannan är det väl inget fel på, där är det ju bara att elda. Men laddomaten laddar inte över till ack-tanken som den ska. Gissa hur nervöst det blev nu då???

Nä. Det här är en dag som kunde varit bättre. Och den är inte slut än. Det är med viss skräck jag inser att klockan bara är 11 på förmiddagen och vi har många timmar kvar, där allt möjligt och omöjligt kan inträffa. Huuu!