Fortsätt till huvudinnehåll

Blixt & dunder

Leta i den här bloggen

november 02, 2010

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Sture river altanräcket. Resten blir en annan dag. Och nåt annat år ska vi väl bygga en ny altan. Kanske.

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg

4 år

Vackraste vackra kvällshimlen när jag var ute med dagens födelsedagshund. Tosca fyller 4 precis just idag. Otroligt vad tiden rinner iväg. Lite skrämmande är det, faktiskt, även om jag är glad åt varje stund vi har tillsammans. Tiden går helt enkelt för fort och jag skulle önska att vi kunde stanna den en stund eller kanske till och med vrida den tillbaka några varv.

Idag är det Fredag!

Många känner ju sån här glädje för att det är fredag idag. Vi är glada alla dagar och imorgon ska jag faktiskt jobba, så den här fredagen innebär inte slut på arbetsveckan och att en lång och vilsam helg stundar. Men som sagt var, det finns glädje i den här dagen ändå! Såklart att Tosca måste vara med på alla bilder, här har hon tassen i övre vänstra hörnet, minsann. Var vi än är, så hittar hon något att plocka upp och bära med sej. Här är det en stor papperstuss av något slag. Men här har hon lämnat den någonstans. Vi klättrar upp... ... och kollar omgivningarna litegrann. Efter ett vattengympapass för mej bär det av hemåt igen. Dags att laga lite lunch. Pallen står kvar i köket sedan Alfred var här och bakade kladdkaka. Perfekt för en "liten" hund, som vill nå upp och kolla in och "hjälpa till" lite med maten, hon också. Söt, eller??? På eftermiddagen lägger jag ett litet spår i hemmaskogen och har man sett! Det går hur gala

Om det går bra???

Om det går bra? Tja... det beror ju på vad man jämför med... På väg från CityGross till stan för att gå på APT så fick jag plötsligt ett felmeddelande av kära bilen: "Fel på batteriladdningen. Stanna bilen snarast". Jag gjorde så och i en from förhoppning att allt skulle vara ett litet skämt från bilens sida, så startade jag den igen. 2 ggr. Men samma meddelande dök upp varje gång. Okej. Ringa alla rara människor jag känner i Bosvedjan (tack o lov så är det ju några stycken) och Emma , som var hemma med sjuk Harry, lovade att skjutsa ner mej till mötet. Tack!! Medan jag väntade på henne ringde jag Volvo Assistans, som inte rekommenderade mej att köra en meter till, utan omgående skulle skicka en bärgare. Mötet var snabbt avklarat och jag fick skjuts tillbaka av en bussig kollega. Då var bilen precis lastad på bärgaren och jag fick hänga med. Killen undrade om vi ville till Sundsvall eller Timrå och det är ju ingen tvekan om vad man väljer då. Bilbolaget Timrå , sj

Använder Blogger