Torsdag

Vad hon gör? Hon lokaliserar och apporterar ett stycke arbetshandske, som någon har slängt här i det höga gräset. Så typiskt Tosca *S* En vanlig morgonpromenad blir till en skojig leta-övning, helt utan att jag behöver anstränga mej alls. Fröken Päls arrangerar sina egna träningar.

Dagen ägnas åt diverse ärenden, lunch hos Vickan (mycket rester efter gårdagens studentfirande) och lite ditt och datt. Så på kvällen fick vi ju ta och hitta på nåt kul. En cykeltur?! Jodå, jag har vårt förra försök i gott minne (jag stod på näsan två gånger, ifall någon har glömt), så den här gången blev det gamla skruttcykeln med både fotbroms och Springer. Hjälm har jag alltid.

Allt förlöpte väl. I lugn joggingtakt tog vi oss bort till oljehamnen. Där tänkte jag mej att vi skulle plaska och dricka lite och ha det allmänt mysigt. Tyvärr hade en husbil parkerats där. Och inget ont i det, om det inte varit för att det hörde till två spetsar av mellanstorlek också. De kom vilt skällande, på spetsars vis, den ena ända fram till Tosca. Obehagligt, även om de inte var direkt aggressiva. Tur att Tosca är en så genomsnäll hund.

Nån ägare?? Jo.. kvar vid husvagnen och lite tamt ropande på "Sacko, kom..." Sacko brydde sej inte ett dugg om det. Det syntes inte ens vilken av de två som hette Sacko. Ingen av dem tog någon som helst notis om hussen som ropade.

Så den tänkta badstunden blev betydligt kortare än jag hade tänkt mej. Det var helt enkelt obekvämt att vara där. Tosca tyckte inte alls om att bli omkringsprungen och utskälld, så vi gick därifrån... med spetsarna vilt skällande omkring oss.

Plötsligt uppenbarade sej hussen. Och sa "ojdå" när han fick syn på oss. Och faktiskt sa han "förlåt" också. Fast jag tycker ju att han kunde masat sej ut liiiiite tidigare. Jag menar, vill man inte kolla varför ens hundar skäller som idioter?? Det skulle ju kunnat vara något "värre" än en supersnäll Tosca-kaka!!

Nåja.

Sen cyklade vi hem igen och Tosca gjorde inte minsta lilla antydan till att vilja stanna och klia sej och därigenom orsaka cykelvurpor för sin människa. Nej, nej. Hon joggade så lugnt och sansat och fint invid cykeln, helt exemplariskt.

Kommentarer

  1. Det var bra - att ni fick en lyckad tur. "Upp i sadeln igen" heter det väl...?

    Men vad är det för fel på de där svenska spetshundarna? För visst va väl de där svarta gaphalsarna som ni brukar stöta på oxå spetstyper? Här möter vi heeela tiden okopplade nya bekantskaper - aldrig ett mutter. (Hundspråket är sannerligen internationellt) Men man kan verkligen fråga sig hur ägarna är funtade. Förmodligen så van vid gapandet att hen inte noterar det...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog rätt i det. Han var ute och skrek lite, hussen också, men brydde sej inte om att kolla orsaken till varför de skällde. Men nog måste det väl vara olika på skallen och de bara skäller för ro skull, eller om de menar nåt med det? Så känner jag med Toscas skällande iallafall.

      Upp i sadeln och allt gick väl. Känns bra! *S*

      Radera
  2. Jo, Tosca kan det här med att träna, hon!

    Bra att du vågade ta cykeln trots vurporna tidigare. Jag måste också skaffa en, men ser inte fram mot att behöva trampa så. Elcykel kanske?

    Det ska inte vara några spetsar med nonchalanta tillbehör på era ställen, så är det bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag är lite trött på såna spetsar. Tur att jag har en kompis med mittelspitz av den trevligare sorten, så jag får lite "motvikt" i mitt spetstyckande.

      Elcykel verkar smidigt, men jag tycker om att trampa. Särskilt på min nya cykel, den är lättkörd. Den här gamla rosthögen är inte det. Men jag vill ju inte slå ihjäl mej heller... *S*

      Radera

Skicka en kommentar