Lördag

På väg hit, till Essviksvallen, träffade vi en sån trevlig hund med dito vidhängande människa. Hunden var en pyreneer-rottis-tik, 8 år gammal. Lite gruff, såklart, två gamla tanter måste ju berätta för varandra vem som är tuffast i världen. Men inget som var på allvar och inget som de inte slutade med omedelbums när vi sa åt dem. Vi slog följe en bit uppöver mot skogen och det var så trevligt! Säkert kommer vi att mötas fler gånger, eftersom hunden med människa nyss hade flyttat in på Kaktusvägen. Nästa gång ska jag be att få fota den fina hunden, ett sånt vackert ansikte ser man inte varje dag.

Märkligt det där... här på Essvik har först alla vägar vackra blomnamn, som Solrosvägen, Myrtenvägen, Malvavägen, Vallmovägen osv osv... Sen kommer det TVÅ vägar. De heter Kaktus och Tistel. Efter dem återgår namnen igen till att vara Blom-, Aster- osv osv...

Undrar vad de där två mittersta vägarna "gjort" för ont för att få de där lite taggigare namnen??

Nåja. På bilden ovan håller briarden och jag på att runda en av fotbollsplanerna på väg upp mot skogen.

Solen lyser, skoterspåren är fantastiska och temperaturen ligger precis strax under noll. Vindstilla. Underbart.

Just när jag hunnit tänka att "det måste vara perfekt temperatur på snön idag, den klibbar inte nånting alls"... ja, då lägger sej Ida ner för att gnaga bort några små isklumpar mellan tårna. Jag hade alltså fel.

Men jag hinner inte mer än ta fram kameran och fota hunden där hon ligger innan hon är uppe på benen igen och redo att trava vidare.

Annars är det här en sån där lugn och trevlig "dagen-efter-jobba-natten", då jag i stort sett inte tar mej för någonting vettigt alls. Pysslar lite, men det är väl allt.

Kommentarer

  1. Vad härligt det är att få följa med på er promenad! Att träffa en trevlig människa med hund är ju aldrig fel! Min kamera har inte vaknat än den... men jag funderar på att väcka den nu.
    Ha en finfin söndag, klia fröken Ida och hälsa Sture (inte nödvändigt i den ordningen :D)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ida umgås tyvärr inte så mycket med andra hundar nuförtiden, så det är så positivt när hon nån gång får prata lite hundspråk.

      Jag tror inte att du behöver ruska så värst i kameran för att få liv i den. Ut med dej, bara, och ta några fina bilder av vårvintern!

      Hälsa och klia tillbaka, i valfri ordning! *S*
      Kram!

      Radera

Skicka en kommentar