Jobbar idag. Mitt jobb ligger passande nog, för dagens datum, på Aprilvägen... (borde såklart fotat den vägskylten också) och snart är det Påsk.
Helt ok att jobba, det är som vanligt trevligt, men tankarna vandrade rätt ofta iväg till...

... SDD, den Skäggiga Damen Därhemma. Även om jag nog tyckte att hon verkade lite piggare i morse (själv var jag väldigt trött efter att x antal gånger under natten vaknat och varit tvungen att kolla att hunden överhuvudtaget andades. Ja, jag vet... jag är en riktig hönsmatte!) så finns oron där. Hela tiden.

Som sagt var, lite gladare var hon redan i morse, men hon ville inte hämta tidningen åt oss. Det gör hon ju annars ofta utan att jag ens behöver be henne. Släpper bara ut henne på baksidan av huset, hon kissar och springer sen runt huset, ut till brevlådan och hämtar tidningen och sedan kommer hon och krafsar på dörren och vill komma in och byta nämnda tidning mot lite karameller. Idag travade hon ut till brevlådan, luktade lite på den och konstaterade att det fanns en tidning där, men trampade bara runt lite och... nä... jag ropade på henne så hon fick komma in och äta gotter ändå. Det syntes tydligt att hon tvekade och inte riktigt vågade.

Nu ikväll har vi tagit en dryg halvtimmes prommis utan minsta lilla omkullfallna träd att hoppa över. För nog är jag inne lite på Hillevis (http://gyllensilver.wordpress.com/) linje, jag också, att det kan vara antingen kanske en sträckning eller träningsvärk eller nåt, efter att ha skuttat omkring i den stormskadade skogen i förrgår. Så idag blev det alltså promenad på släta marken.

När jag skramlade med matskålarna i köket kom hunden och steppade omkring, hungrig som vanligt. DET är ett gott tecken! Och när vi senare på kvällen åt en glass, ja då kom Ida och ville dela den med mej. Såklart att hon fick. Bilden ovan är ett riktigt "snapshot" med glasspinnen i ena handen och kameran i den andra. Otroligt vig tunga hon har, den här tjejen *S*

Men, summa summarum: Hunden mår bättre... och då gör jag det också.