Denna lilla tingest var det som ställde till det litegrann för oss idag. Eftersom jag provlagade den där desserten igår och därmed använde halva vaniljstången, så skulle det inhandlas en ny idag. Jag tänkte ju göra en något större sats av mumsigheterna tills ikväll.

Men vaniljstången var slut. På första, andra och tredje affären hemma i sta'n (!). Då orkade vi inte åka runt och leta mer, utan fortsatte till ICA i Stöde. Vaniljstång slut. Jamen, sista chansen... ICA i Ånge... vaniljstång slut!!

Men, en halv vaniljstång är bättre än ingen alls och med lite vaniljsocker som komplement så tror jag att den kommer att gå att äta ändå. Vi har inte orkat ända fram till efterrätten ännu.

Vi är alltså i Mellansjö och här är det varmt och skönt inomhus, men -22 grader ute. Brrr! Att sen strömmen behagade busa med oss och försvinna kanske en halvtimme på eftermiddagen gav ju bara lite extra spänning i tillvaron. Fast jag hann börja planera för matlagning utomhus. Visst kan man grilla köttet ute, tänkte jag. Och potatisgratängen kan väl få konvertera till foliebakade potatisar i glöden. Jojo, nog hann jag tänka ett och annat. Men sen kom ju alltså strömmen tillbaka och det blev matlagning i köket, precis som jag hade tänkt mej från början.

GOTT NYTT ÅR!

Detta, kan jag tala om, smakade väldigt mycket bättre än det ser ut. Jag är testpilot för Smartson och har fått i uppdrag att testa Arlas Thaipanna. Jag var ganska skeptisk till den lilla burken med matlagningsgrädde med "smakpasta" i locket. Men faktiskt, det smakade riktigt gott! Strimlade och stekte kyckling och wokgrönsaker, på med grädden och den där smaktjosan och puttra ihop några minuter. Voilà! Mat!

Att det smakade så bra berodde kanske liiiiite på att jag var kollossalt hungrig, men bara lite.

Mera mat blir det idag. Provlagade en efterrätt, som jag tänkte servera imorgon på nyårsafton. Det skulle senare visa sej vara aningen dumt... men det är en annan historia, som berättas just imorgon.

Efterrätten fick godkänt iallafall och är en slags pannacotta med turkisk yoghurt och blåbärsgelé på toppen.

Här är vägen ner till Klampen. Inte mycket snö.

På vänster sida har stormen Dagmar blåst ihop all is som fanns.

På höger sida är det helt öppet vatten fortfarande. Lite märkligt.

Mitt på dagen, när det finns lite, lite ljus kommer Emma o Emil för att pyssla litegrann. Olle o Alfred är också med, men de pysslar inte. Inte med papper och sånt iallafall.

Eftersom vi fortfarande inte fått tillbaka någon el köper vi med oss hämtmat när vi varit ute och gjort några ärenden.

Tio minuter senare kommer den! Strömmen! Den är tillbaka! Tjohej! Och maten smakade finemang i lampans sken också.

Vi går ner till Klampen en gång till samma dag. Det är nämligen halkfritt här och lätt att röra sej utan att riskera att halka och bryta benen av sej.

Igår kväll var det becksvart här och jag förbannade mej själv som inte tagit med mej någon pannlampa. Idag har alla människor tänt alla sina lampor och adventsljusstakar och jag vet inte allt. Det behövs ingen extra belysning för att hitta både bort och hem. Trevligt.

Visserligen har vi vatten hemma, men utan el är det kallt... så vi åker till Bosvedjan och får låna en dusch. Såååå skönt att få tvätta sej! Tusen tack!

Stormen Dagmar drar förbi Mellansjö inatt. Träden ramlar och det blir aningen skräpigt på vägen. Där det igår gick som tåget med sparken bromsar det mest hela tiden för att man har kört på nån gren, en barrhög eller nåt annat.

Men det är vackert! Solen skiner och det är inte kallt alls.

Mindre kul är det att strömmen är borta och vattnet inte heller fungerar. Att det inte går att ringa nånstans känns som mindre viktigt.

Vi åker hem...

... bara för att upptäcka att det är strömlöst hemma också. +14 grader i köket. Vi sätter igång och eldar här med, tur att vi har en braskamin!!!

Vill man läsa tidningen får man använda pannlampa, men det funkar inte så värst bra ändå.

Inte kan man väl åka på "jullov" utan att ha med sej stämplar och sånt? Nej, det kan man inte. Idag har jag roat mej med att maska ihop de nya resväskorna och böckerna från Phunnyface med några äldre stämplar.

Sture sa nåt i stil med att om det hade varit han som höll på med det där så skulle det inte blivit nåt alls. Han hade bara blivit förbannad och slängt alltihop åt h-vete. Typ.

Men nu var det jag som stämplade och därför blev det, så småningom, som jag ville att det skulle bli. Men attans vad det krånglade. Lite beroende på att jag har papper av usel kvalitet (köp aldrig det billigaste du hittar!), lite beroende på att jag själv klantade till det.

Till sist hade jag iallafall lyckats åstadkomma några stämplade motiv, som ser ut som det ska. Återstår att färglägga dem, men jag tror jag väntar med det tills jag kommer hem, för jag vill att de ska matcha de papper jag ska använda dem tillsammans med.

Och så vet ni väl att kanel SKA läggas på gröt (och filmjölk) i rutmönster?! Om inte, så vet ni det nu och hädanefter bör ni inta dessa rätter i rutigt skick.

Julafton börjar lite jobbigt. Ida vill gå ut och bajsa två gånger på natten. Det händer aldrig, men nu gjorde det det iallafall. Det enda konstiga hon har ätit är tuggbenet hon fick i julklapp av grannen igår. Hon svepte i sej det på fem röda, men hon brukar ju äta precis allt hon hittar ute och magen är nog gjord av plåt eller nåt... ytterst sällan som hon är risig i kistan. Men som sagt var, nu var hon det. Och inte ville jag släppa ut henne ensam heller, för då hade hon antagligen skällt och väckt grannen och det kändes alldeles onödigt kl 2 och kl 4. Så... det var bara till att följa med ut i kylan.

För kallt blev det inatt. -15 när vi vaknade och skulle kliva upp "på riktigt". Men då var Ida pigg och frisk i magen igen. Så skönt!

Här är vi på väg ut för en liten spark-promenad på eftermiddagen.

Hej, vad det går!

Julmat på det lite mer spartanska sätt som man kan fira när man är bara två i stugan. Lugnt, skönt och inte så himla mycket stök och bök.

Sen blir det lite julklappar. Ida hittar sitt pipdjur och sen undersöker hon noggrannt allt annat papper också, utifall att det kanske finns nåt mer till henne??? Det gör det inte, men det skadar ju inte att kolla ordentligt, eller hur?! *S*

Till alla berörda: TACK för fina julklappar!

Idag har Ida haft världens bästa förmiddag. Det hände sej en massa roliga saker medan hennes tvåbenta var fullt upptagna med att plocka ihop en massa saker och packa bilen full för att åka iväg och fira jul.

Först kom det en helt okänd bil, som var lite på villovägar. Människorna i bilen stannade vid vår brevlåda, vilket gav Skäll-Ida anledning att gapa på riktigt ordentligt. Människorna klev ändå ut(!) och sa hej till hunden, som kom av sej *he he* Hundens matte kom ut och pratade med folket och då blev hunden väldans nöjd.

Sen kom Goa Grannen med vidhängande barn gående nerför backen och hade med sej en Julklapp. Till Ida. Det kände hon såklart omedelbums med bästa näsan, så hon tog den helt sonika.

Och det var okej för söta ungarna, som imponerat tittade på när Ida öppnade sin klapp. Hon är en fena på det, minsann.

Särskilt intressant är det såklart när klappen innehåller gotte-ben av mumsigaste slag. Ett paket med goda kex och en rulle rosa(!) bajspåsar fick hon också. Kunde icke förstå varför matten lade beslag på kexkartongen. Den hade hon gärna också öppnat därute i snön på en gång... men den som spar hon har, sa matten och ställde undan kartongen för kommande "behov".

Sen kom Olle o Alfred och Olle tillhör ju Idas favvo-människor numera (det tog lång tid innan han accepterades, sisådär 3-4 månader!!!! men nu är det toppentoppen när han visar sej) så det var ännu en höjdare denna förmiddag.

Så småningom kommer vi iväg och efter några stopp här och där kommer vi faktiskt fram till Mellansjö och gör lite julfint i köket. Mysigt har vi det!

Och jodå... nån gång ska vi byta färg på väggarna i köket, för lila är inte snyggt tillsammans med julrött. Nä. Så är det.

På kvällen avsmakade vi julskinkan och köttbullarna på ett par mackor. Lite julfix i hus o kök och bara luuuuuuuuugnt och skönt. Perfekt.

Nä, det är inte julafton idag. Och den här bilden är inte heller från idag. Men jag lyckades med konststycken x2 idag. Först tog jag en bild av Alice, som kom och "tomtade" lite hos oss. Fin med luva och allt. Den raderade jag ur kameran(!). Har aldrig tidgare hänt att jag tagit bort en bild som jag velat haft kvar. Men nån gång ska ju vara den första.

Sen åkte vi till Emil för att gratta på födelsdedagen. Och vad gör jag då???? Jo, glömmer kameran hemma. Ridå.

Alltså finns det helt enkelt inga bilder från idag att visa, utan ni får hålla tillgodo med den här från förra julen. Det är Johan och Ida som hjälps åt med julklapparna. Och så spanar vi ut genom fönstret där Johan faktiskt såg hur tomten parkerade renarna nere på andra sidan Essviksvägen. Det ni!!! *S*

Såhär känner jag mej idag... förkyld. Nosen rinner och huvudet känns som inbäddat i skumgummi, ögonen kliar och allt är eländigt. Bläh.

Nu har jag jobbat klart för den här gången. Köper en julklapp till Ida på hemvägen... men hon packar ju själv upp kassar och väskor, så då känns det taskigt att inte ge henne det här tuggbenet på en gång. Får väl köpa henne ett till till jul, då. Och gömma undan det lite bättre! *S*

Jobbar i helgen. Vi ska klä granen... det går "sådär". Men efter en hel del tråcklande hit och dit med de här sladdarna så konverterar den från knyppling till ljusslinga och vi kan klämma fast ljusen i granen, gjord av plast.

Bläh för granar av plast! Hellre är jag utan. Men på jobbet får den väl duga av ett o annat skäl. Tråkiga och fula är de iaf, plastgranar. Och luktar inte skog.

Mina dagar är aningen händelsefattiga... idag var jag nääästan i Skedvik. Spännande? Nä.

Det här blogginlägget innehåller nötkräm!

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Är ute och går längs vägar som jag inte brukar gå... det är otroligt lite snö och gräset syns igenom. Här ligger höbalar kvar och den bleka vintersolen orkar sej upp över horisonten en liten stund. Det är faktiskt vackert!

Och nu har jag uppdaterat här nedan med några bilder från Egypten, om nån möjligen är intresserad?

Luciadagen är det idag och Johan kommer och "tomtar" lite för oss tillsammans med bror och föräldrar. Vilka härliga ögon han har, den gossen!

Pepparkakor med namn på har de med sej. En till mej, en till Sture och en till Ida, såklart. Tackar så mycket!

Åter i Sverige. Snön har kommit och Vängåvan i Sundsvall är så här vackert pyntad. I de små stugorna finns olika tomtemiljöer uppbyggda och små pallar gör att barn och andra småvuxna kan klättra upp och kika in genom fönstren. Fint!

Vi hinner med ett sista dopp i poolen idag.

Nu blir det inga fler härliga bufféer i restaurang Al Maha...

... som har dekorerats med nåt som man kanske kan likna vid pepparkaksfigurer, nu till jul?

Vi åker hem med samma flygbolag som tog oss till Egypten, nämligen Norwegian. De kör stoooora plan, Boeing 737, där till och med jag får plats med benen! Såååå himla skönt!

Vår "room boy" heter Hakim och försöker förgäves lära oss lite arabiska. Vi är inte bra på det. Men han, han är fantastiskt dukig, både på arabiska och på att fixa vackra dekorationer på vår säng.

Här snor han ihop ett badlakan...

... och formar kropp, hals och huvud på en fågel.

Viker en tygbit, som annars används som ett slags litet överkast vid fotänden...

... låter den "fälla ut" sej och vips! En påfågel är skapad på sisådär en halv minut. Vi står bara och gapar, imponerade!

Hibiskussaft... "det skulle jag aldrig våga dricka" meddelar min syrra, när jag berättar för henne sedan vi kommit hem. Men jag vågade! Det var lite strävt, nästan som fläder, men smakade ganska gott och friskt.

Egyptiskt café, öppnar kl 18 och har öppet "until late".

Det är fint i det här landet, men ganska blåsigt.

Riggar kameran på en askkopp på ben, trycker på knappen som ger mej 12 sekunder att springa runt och sätta mej bredvid Sture och leeeeeeee.... *S*

På kvällen tar jag mej en närmare titt på det lilla klistermärket som sitter på bänken framför TV-n. Jo, jag har sett det, men inte så noga. Nu upptäcker jag att det är en pil i riktning mot Mekka. Så bra, då vet man vartåt man ska vända sej när man ska knäfalla och be... fast det tänker ju inte jag göra, precis.

De egyptiska vägguttagen ser inte just ut som dem vi har i Sverige, men det är inga problem för man får låna (alldeles gratis!) en adapter i receptionen. Den ser aningen mysko ut, men personalen försäkrar att den fungerar utmärkt. Vilket den också gör, fast då måste man palla upp kontakten litegrann med det som finns tillhands, annars ramlar den ur och rakapparaten blir inte laddad alls. Men alla sätt är ju bra, utom de dåliga.

På kvällen är det eld- och fakirshow. Jag är inte ett dugg intresserad av att se folk som hoppar i krossat glas och bränner sej på ryggen så att "pälsen" glöder. Nej, usch o fy. Men jag tycker det är lite fint när de jonglerar med facklor så här.

Och så blir det ju rätt kul bilder också.

Färsk"pressade" (jag gissar att de är mixade) jordgubbar smakar helt underbart till frukost!

Och såhär fint dekorerad är en av våra sängar när vi kommer in igen efter en dag i solen.